SLU:s skatter: Veterinära instrument och djurmodeller

Det är tänger, knivar, sågkedjor och annat som använts i veterinärmedicinen i en tid som inte ligger så långt tillbaka med då tekniken och förfaringssättet var helt annorlunda.

För prodekanen på VH-fakulteten veterinär Torkel Ekman är allt detta vardagssaker även om det var ett tag sedan han var ute i fält.

– För 40 år sedan hade vi över 1 miljon kor i Sverige. Det hände fler incidenter då. I dag är det inte så ofta vi genomför till exempel helstyckningar av foster i livmodern (totalembryotomi) , inte bara för att det är färre kor utan också för att aveln och husdjursskötseln har gjort väldiga framsteg. Visst förekommer det att kalvar fastnar i fellägen men nu kan vi göra kejsarsnitt, inte minst för att vi har mycket större möjligheter att lokalbedöva. Påfrestningen på kon blir då också mindre.

[Bild 4] – Förlossningar har alltid inneburit risker. Många av instrumenten är till för att rätta till när något blivit fel. Som exempel har vi flera verktyg som ser ut som tänger men som är till för att greppa tag i kalvens ögonhålor, s k ögonhakar, när kalvens huvud ligger bakåt vid kalvningen, eller ”åt sidan slaget huvud” som den veterinära benämningen lyder. Ögonhakarna gör att man kan hålla fast kalvens huvud när man försöker vända det, samtidigt som man pressar tillbaka resten av kroppen. Ögat blir sällan skadat på grund av att det är så elastiskt upphängt, men det krävs en del yrkesskicklighet för att lyckas. Det som gör allt besvärligt är att det är så trångt och mörkt. Jag har gjort det några gånger och det har gått bra för både kalven och kon, säger Torkel.

[Bild 5] En del instrument kan man fundera över om de alls har fungerat. Som denna apparat som är till för att stycka kalvar i livmodern. Det kan hända att de ligger så pass fel att de helt enkelt inte kommer ut. För att rädda kons liv måste kalven delas upp.

– Den här måste man nog vara två personer för att hantera. Den bygger på att man lägger en skärande kedja runt kalven på något ställe, till exempel ett ben eller en hals, och sedan vevar så att kedjan skär sig igenom. Den verkar oerhört otymplig, säger Torkel.

Att snabbt kunna stycka en kalv som fastnat i felläge under kalvningen är fortfarande en mycket viktig kunskap och momentet ingår i veterinärutbildningen.

[Bild 6] Antalet hästar i Sverige är det högsta på många årtionden. Att veterinärer kastrerar hingstar är så gott som vardagsgöra. Vad som däremot inte alls förekommer numera är att kastrera även ston, vilket tidigare gjordes. Verktyget i mitten i bilden ovan är till för kastrering av ston. De båda tängerna är till för hingstar.

– Skillnaden mellan att kastrera och sterilisera ligger i att man vid sterilisering låter testiklar respektive äggledarna vara kvar men man knipsar av sädesledarna och äggledarna. Hästen fortsätter att producera könshormon och beter sig som vanligt. Vid kastrering tas testiklar och äggstockar bort, alltså de organ som producerar könshormon. Anledningen till att man tidigare kastrerade ston var att de efter ingreppet inte kom i brunst. Hade bonden ett sto som inte skulle ha fler föl var det bättre att kastrera för att få en lugnare häst. Annars kunde många dagar gå förlorade i vårbruket då hästen behövdes som bäst, säger Torkel.

[Bild 7]Kedjan på bilden i sitt fina etui är en så kallad eckrasör-kedja som användes för att ”klippa” av förbindelsen med äggstocken vid kastrering av ston.

Ställa ut föremålen

VH-fakulteten planerar för att ställa ut delar av samlingen i VHC på Ultuna. Inga beslut är fattade men alla som har med samlingarna att göra är eniga om värdet av att exponera föremålen.

– Alla dessa verktyg och instrument skulle vara intressant att visa. Vi har också många väldigt fina djurmodeller varav många är från slutet av 1800-talet. Om vi ska visa upp de missbildade och uppstoppade djuren för en bredare publik blir en annan fråga. En del ser ju ganska groteska ut, avslutar Torkel.

[Bild 8] Ett av de mer museala föremålen i VH-fakultetens förråd: ett betsel av ben från norra Sverige.

Förrådet på Ultuna där institutionerna har sina magasinerade föremål och instrument.

En kalv som dött i kon men som blivit kvar och förstenats.

Fakulteten har många fina djurmodeller, många från slutet av 1800-talet.