Återvändare ny chef på planeringsavdelningen

Helene Holstein har de senaste åren arbetat på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Det är det departement som SLU hör till. Som departementsråd har hon haft ansvaret för frågor som rör bland annat skogspolitiken, jordbrukets miljöfrågor, växtfrågor samt frågor rörande högre utbildning och forskning. Helene har också haft ansvaret för SLU.

– På departementet har jag godkänt allt underlag inför regeringens beslut som har handlat om SLU. Jag har också förhandlat för SLU:s räkning om budgetunderlag och årsredovisningar och hållit i den mer allmänna dialogen som alltid förs mellan staten och dess myndigheter, säger Helene Holstein.

Helene har arbetat på SLU tidigare men slutade för drygt 20 år sedan. Det var mycket intresset för frågor som handlar om hållbart nyttjande av naturresurser ledde henne hit.

– Jag sökte och fick en doktorandtjänst här på SLU på Ultuna på institutionen för ekonomi. Det resulterade tyvärr inte i en doktorsavhandling men istället en licentiatavhandling 2001. Därefter började jag arbeta på något som då hette Livsmedelsekonomiska institutet och som idag heter Agrofood economics och är ett samarbete mellan SLU och Lunds universitet. Men sedan 2004 har jag arbetat på olika departement inom Regeringskansliet.

Men nu har Helene alltså valt att lämna maktens korridorer på departementet.

– Det var dags att göra något nytt och jag ville göra något annat, ville ha en förändring. Jag ville göra något som känns både spännande och viktigt och då passade ju SLU väldigt bra. Det är så roligt att vara tillbaka. Och det ska bli så skönt att slippa pendla. Ibland har det känts som att jag bott på tåget mellan Stockholm och Uppsala.

Du har varit chef de senaste 12 åren. Lockar chefskapet?

– Chefskapet i sig lockar inte men ledarskapet är spännande. Det som lockar är att man får vara inne i så många olika processer. Jag får vara med där det händer och det är en härlig känsla. Som chef har jag inget direkt kontrollbehov, eller jag jobbar i alla fall hårt för att inte ha ett behov av kontroll. Jag vill mer fungera som ett bollplank och en kritisk men hjälpande röst. ”Är det där ett vettigt beslut?” ”Hur tänker du nu?” ”Är det här ett vettigt argument?” Jag ska inte detaljstyra och behöver inte ha koll på allting.

Helene fortsätter:

– När man kommer som ny chef och medarbetare har man tusen frågor. ”Varför gör ni på det här sättet?” Men det handlar mer om min okunskap än att jag säger att man måste förändra saker. Man måste alltid lyssna in och lära känna verksamheten. På det sättet hade det varit bra att ha fått samtala med den förra chefen och Niklas Nordquist som har varit tillförordnad chef sedan den senaste slutade har verkligen varit ett gott stöd och fått stå ut med alla mina frågor.

Till din redan breda portfölj kommer nu även ett forskningsfartyg. Du var i din roll som departementsråd med och förhandlade om var fartyget skulle hamna. Nu så här långt efter beslutet och bara mellan dig och mig, vad var det som avgjorde att Svea till slut hamnade hos SLU?

– Ha, ha. Nej, det kan jag inte avslöja. Inte nu och antagligen inte senare heller.