Alnarpsparken är en unik miljö med höga natur-, kultur- och utbildningsvärden. Den nya utvecklingsplanen ger en samlad vägledning för parkens långsiktiga skötsel och utveckling. Här presenteras de viktigaste delarna i planen och hur de bidrar till att bevara och stärka parkens betydelse för forskning, undervisning, rekreation och samhälle.
Innehåll på den här sidan:
Utvecklingsplanen för Alnarpsparken har tagits fram för att säkerställa en hållbar och strategisk förvaltning av parken. Den fungerar som ett kunskapsunderlag och stöd i beslut som rör skötsel, prioriteringar och framtida utveckling.
Planen har utarbetats av Ecogain på uppdrag av Akademiska Hus och SLU med stöd av Alnarpsparkens vänner. Den utgör en gemensam riktning för parkens fortsatta utveckling.
Målen med planen är att:
En central princip i planen är att i första hand bevara, i andra hand utveckla och i tredje hand nyskapa.
Alnarpsparken anlades under 1800-talet i samband med etableringen av lantbruksutbildning i Alnarp. Sedan dess har parken utvecklats till en betydelsefull resurs för forskning, undervisning och rekreation.
Med sin rika historia, stora biologiska mångfald och sitt unika växtmaterial utgör parken en levande kunskapsmiljö. Samtidigt är den ett uppskattat rekreationsområde för studenter, medarbetare och allmänheten.
Utvecklingsplanen utgår från fyra övergripande värdekategorier som tillsammans formar Alnarpsparkens identitet och funktion.
Kulturhistoriska värden
Parken speglar ett rikt kulturarv med anor från medeltiden och 1800-talets parkideal. Historiska byggnader, strukturer och vegetation bidrar till dess unika karaktär.
Naturvärden
Alnarpsparken hyser en stor biologisk mångfald med gamla träd, värdefulla livsmiljöer och skyddsvärda arter. Naturvärdena är viktiga både lokalt och regionalt.
Värden för forskning och undervisning
Parken är en levande lärandemiljö och en viktig resurs för utbildning och forskning inom bland annat landskapsarkitektur, hortikultur och biologi.
Rekreation och allmännytta
Den attraktiva miljön erbjuder möjligheter till avkoppling, motion och naturupplevelser. Parken är öppen och tillgänglig för både universitetet och allmänheten.
För att underlätta förvaltning och utveckling delas parken in i flera delområden. Indelningen baseras på ekologiska samband, historiska strukturer, visuella kvaliteter och nuvarande verksamheter.
Varje område har analyserats utifrån sina specifika förutsättningar och behov, vilket ger en tydlig grund för prioriteringar och åtgärder.
Utvecklingsplanen omfattar följande delar av Alnarpsparken:
Alnarpslunden utgörs av en tidigare flerskiktad almskog som efter
almsjukans och askskottsjukans tillslag ersatts av blandad ädellövskog med
lång kontinuitet i träd- och buskskikt. Lunden genomkorsas av mindre stigar
och gränsar till Slottsparken och till Lignossortimentet. Trots en utförd
avverkning under 1800-talet och läget i Alnarpsparken är graden av
naturlighet hög.
Förslag på underhåll och utveckling i korthet:
För att upprätthålla de befintliga värdena, med tyngdpunkt i naturvärdena,
förutsätts fortsatt regelbunden tillsyn av lunden. Fokus för tillsynen ligger på
invasiva främmande arter, utbrott av kända eller tidigare okända
trädsjukdomar samt på stammar och grenar med fallrisk.
Grundprincipen i förvaltningen av lunden bör därför fortsatt vara att låta
området utvecklas fritt, med endast selektiva och försiktiga ingrepp där det är
nödvändigt av säkerhets- eller naturvårdsskäl. Den nuvarande skötseln
bedöms i huvudsak vara väl avvägd och föreslås behållas.
För att involvera en bredare allmänhet och etablera eller stärka kunskapen om de värden som förekommer i Alnarpslunden föreslås en insats med skyltning. Skyltarna berättar om lundens roll i historisk och modern tid, om dess betydelse för makthavare som levt på gården, för bönder som arbetat på
gården eller under gårdens styre samt för 1800-talets borgerlighet i Malmö
och Lund.
Lignossortimentet är en snart 150-årig levande växtkatalog och park av stort
kulturhistoriskt värde, med ett stort antal främmande och inhemska arter i
träd-, busk- och fältskikt.
Förslag på underhåll och utveckling i korthet:
Lignossortimentet utgör en central och långsiktig resurs för utbildning,
forskning och referensstudier vid SLU. Områdets främsta värden är knutna
till dess breda och systematiskt uppbyggda sortiment av vedartade växter, där varje individ fungerar som ett fysiskt greppbart exempel på art- eller
sortegenskaper, växtsätt och utveckling över tid. Förvaltningen kan därför
fortsatt utgå från tydlighet, struktur och kontinuitet snarare än ett strikt
parkmässigt uttryck.
En löpande tillsyn av gångar, rader och planteringsstrukturer kan bidra till att
sortimentets uppbyggnad förblir läsbar och tillgänglig för studenter och besökare.
Utvecklingspotentialen ligger främst i hur den stora variationen av växtarter
kommuniceras till studenter, forskare och allmänheten.
Campus Alnarp består av byggnader, trädgårdar och parkmiljöer som
uppförts i olika stilar under olika perioder från tiden då Alnarp var en
kungsgård före 1850-talet till moderna forsknings- och undervisningsbyggnader uppförda under 2000-talet. I dessa parkmiljöer förekommer rester av det äldre agrara kulturlandskapet, bland annat i form av hamlade jätteträd och gamla alléer med en trädkontinuitet som går att belägga från år 1712 men troligen sträcker sig ännu längre.
Förslag till underhåll och utveckling i korthet:
För att Campusområdets natur- och kulturvärden ska kunna bibehållas
förutsätts att dagens skötselnivå upprätthålls, särskilt med avseende på de
äldre trädstrukturerna.
Förekomsten av invasiva främmande trädslag bör följas upp årligen och successivt avvecklas, främst i de partier där de riskerar att konkurrera ut värdefulla kulturträd och ängsytor.
När det gäller utvecklingsmöjligheter finns särskild potential i att knyta
skötsel, undervisning och rekreation närmare varandra. Studenter kan med
fördel involveras i praktiska moment som hamling, slåtter, friställning av äldre
träd och dokumentation av trädens utveckling. Detta stärker utbildningens
praktiska innehåll.
Det finns även goda motiv för att påbörja en långsiktig förnyelse av vissa
trädstrukturer. Genom att plantera unga träd av samma arter i anslutning till
äldre och skadade individer kan man säkerställa att viktiga inslag i
landskapsbilden upprätthålls över tid.
Perenn- och annuellsortimentet är en sortimentträdgård uppdelad i en
avdelning med ettåriga och en avdelning med fleråriga kärlväxter. Sortimentträdgården utgörs av cirka 800 arter och sorter, både inhemska och främmande arter. Bland arterna finns även en genbank för bevarandet av inhemska kulturväxter.
Förslag på underhåll och utveckling i korthet:
Områdets främsta värden är knutna till den tydliga uppdelningen mellan arter och sorter, den höga variationen över säsong samt möjligheten att följa växternas livscykler från etablering till avveckling. Förvaltningen kan därför fortsatt utgå från ett aktivt bruk, där skötselinsatser både säkerställer växternas utveckling och används som en del av undervisningen.
I både perenn- och anuellsortimentet föreslås en av raderna avsättas helt och
hållet till äldre kulturvarianter från Skåne. Detta görs dels för att utveckla
sortimentets innehåll och säkerställa att dessa sällsynta varianter får en plats i avdelningen, dels för att skapa långsiktig kulturell och social resiliens för en
framtid med osäkra utmaningar och behov.
Alnarps slott med omgivande parkmiljö behandlas som en separat avdelning
då den tydligt har sin egen prägel och skiljer sig ifrån bland annat
Alnarpslunden i hur den uppkommit och därigenom hur den bör utvecklas.
Slottsparken utgör ett av planområdets mest betydelsebärande
landskapsdelar, där naturvärden, kulturhistoria, rekreation och utbildning
möts i en sammanhängande helhet.
Förslag på underhåll och utveckling i korthet:
Parkens identitet formas av dess gamla träd, trädsalar, dungar och
öppna ängsytor, i nära relation till slottet, Alnarpslunden och platsens
historiska roll som kungsgård och akademisk miljö. Förvaltningen kan därför
utgå från att både bevara befintliga strukturer och möjliggöra långsiktiga
processer kopplade till åldrande, succession och kontinuitet.
På längre sikt kan Slottsparken utvecklas som ett ännu tydligare exempel på
hur historiska parkmiljöer kan förvaltas med fokus på både biologisk mångfald
och kulturarv. Genom att tillåta naturliga åldrandeprocesser, arbeta med
långsiktig kontinuitet i trädskiktet och använda skötsel som ett pedagogiskt
verktyg kan parken fortsätta vara en central mötesplats för rekreation,
utbildning och forskning, utan att dess grundläggande karaktär förändras
Plaskan har sedan åtminstone år 1665, men troligen ännu längre tillbaka, utgjort en ytvattenförekomst. Dammen ingår inte i något naturligt vattensystem men tar emot och skickar vidare vatten via röranslutningar.
Svandammen var fram till anläggandet av Slottsparken under 1860- till
1880-talet ett litet skogskärr i en naturlig fuktsänka. Under 2020-talet har
dammen dels restaurerats, dels renoverats i form av vattenledningar som
dragits under parken ut till Västerskog på andra sidan järnvägsbanan.
Förslag på underhåll och utveckling i korthet:
För att bevara de befintliga värdena sker förvaltningen fortsatt genom en
återhållsam men kontinuerlig skötsel, där naturliga processer tillåts samverka
med människans användning av platsen.
Plaskan är bäst lämpad för en i högre grad fritt utvecklad strandvegetation,
särskilt i dammens norra och västra del som i viss mån redan hyser
naturaliserade partier. Svandammens strandzon lämpar sig bättre för att
hållas öppen då den ligger i Slottsparkens öppnare ”lövsalar”, vilket innebär
att tätare och högvuxen strandvegetation behöver hållas nere genom klippning och röjning.
Strandzonerna runt dammarna är centrala för både biologiska värden och
upplevelsen av platsen. Skötsel kan anpassas så att slänter och övergångar
mellan land och vatten förblir stabila, samtidigt som variation i vegetationens
höjd och täthet tillåts.
Utvecklingsplanen ger övergripande riktlinjer för parkens framtida förvaltning. Dessa syftar till att skapa en balans mellan bevarande och utveckling.
Centrala principer är att:
Alnarpsparken står inför nya möjligheter i takt med att omgivningen utvecklas och besöksantalet ökar. Utvecklingsplanen skapar förutsättningar för att möta framtida behov samtidigt som parkens unika karaktär bevaras.
Genom samverkan mellan SLU, Akademiska Hus och andra aktörer kan parken fortsätta att utvecklas som en internationellt attraktiv kunskaps- och rekreationsmiljö.
Vill du veta mer? Hela rapporten finns att ladda ner här
Utvecklingsplanen berör i huvudsak det markerade området på bilden.
1/1