Hallå där Ida Bergendahl och Tom Stavely. Ni har båda nyligen deltagit på North Atlantic Salmon Conservation Organization’s (NASCO) årsmöte i Aviemore i Skottland och där fokus så klart låg på vild atlantlax.
Vad är NASCO?
Ida: Det är en mellanstatlig organisation vars långsiktiga vision är att vända den negativa utvecklingen för vild atlantlax och att bestånden återhämtar sig till hållbara nivåer. Sverige bidrar aktivt i NASCOS arbete, bland annat genom experter från SLU Aqua.
Vad är era roller inom NASCO?
Tom: Ida och jag är officiella delegater för Sverige och EU och vi har rollen som vetenskapliga rådgivare till EU:s part inom NASCO, samt åt Havs- och vattenmyndigheten som också deltar. Vi bidrar därför med vetenskapliga råd när det behövs. Vårt mest betydande bidrag sker dock inom ICES arbetsgrupp för atlantlax och som omfattar laxbestånden på västkusten, inte Östersjölaxen. Här representerar vi Sverige och arbetar med beståndsuppskattningar och analyser av atlantlaxbestånden.
SLU Aqua har varit involverad i två centrala initiativ som lyftes fram vid årets NASCO-möte. Ett av initiativen är utvecklingen av NASCO Wild Atlantic Salmon Atlas, vad är det för något?
Tom: Det är en interaktiv karttjänst som visar statusen för atlantlax i mer än 2 000 vattendrag runt Nordatlanten. Atlasen ska göra kunskap om laxbestånden mer tillgänglig för både beslutsfattare, forskare och allmänhet.
Det andra initiativet är arbetet med de nya nationella bevarandeåtagandena som ska bevara vilda laxbestånd och vända den negativa utvecklingen. Hur har ni bidragit här?
Ida: Under mötet presenterade 19 av NASCO:s medlemsländer, däribland Sverige, sina nationella åtaganden. Här har vi deltagit i framtagandet av de analyser och underlag som ligger till grund för åtgärderna och den fortsatta uppföljningen. Det gemensamma för dessa åtgärder är att de är designade att vara akuta, kraftfulla och tillräckligt omfattande för att göra skillnad. Att vetenskapliga resultat nu omsätts i konkreta åtgärder för bevarande av laxen är avgörande om vi ska lyckas vända utvecklingen för arten, säger Ida.
Vilka är de största hoten mot vild atlantlax idag?
Ida: Under 2025 genomförde NASCO:s medlemsländer nationella analyser för att identifiera vilka faktorer som påverkar deras laxbestånd mest. Klimatförändringar, vandringshinder, predation, föroreningar och påverkan från vattenbruk är det som har identifierats som några av de mest betydande belastningarna på vild atlantlax i Nordatlanten. Dessa analyser ligger nu till grund för de nya nationella bevarandeåtagandena*.
* De slutliga åtgärderna ska offentliggöras i november 2026 och resultaten ska utvärderas första gången vid NASCO:s årsmöte 2028.
NASCO är en mellanstatlig organisation som bildades genom ett internationellt avtal 1983 och har sitt säte i Edinburgh. Organisationen är den enda mellanstatliga institutionen med regleringsansvar för fisket efter vild atlantlax och fungerar som den viktigaste samarbetsplattformen för regeringar, forskare, urfolksorganisationer, miljöorganisationer och andra aktörer i Nordatlanten.
Medlemsparterna är Kanada, Danmark (för Färöarna och Grönland), EU, Island, Norge, Ryssland, Storbritannien och USA.
SLU Aqua deltar även i NASCO arbetsgrupp för puckellax (pink salmon), där forskare och förvaltare från hela Nordatlanten samlas för att diskutera forskning, förvaltningsfrågor och framtida utveckling kopplad till den invasiva arten.
Ida Ahlbeck Bergendahl, miljöanalytiker
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
ida.ahlbeck.bergendahl@slu.se, 010-478 42 50
Tom Staveley, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
tom.staveley@slu.se, 010-478 42 52