SLU-nyhet

Expertpanel ger förslag om hållbar livsmedelspolitik i Europa

Publicerad: 28 februari 2019

En gemensam europeisk livsmedelspolitik istället för en gemensam jordbrukspolitik, som dagens CAP, behövs för att motverka klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, ökande fetma hos befolkningen samt för att säkerställa ett livskraftigt lantbruk för nästa generation. Det demokratiska inflytandet behöver stärkas. Det är huvudbudskapen i slutrapporten från IPES FOOD.

Nyligen släpptes en rapport från International Panel of Experts on Sustainable Food Systems (IPES FOOD) – ”Towards a Common Food Policy for the EU”. Den har utarbetats i en treårig process med deltagardriven forskning där mer än 400 aktörer deltagit. I rapporten finns 80 konkreta förslag till reformer som är indelade i kortsiktigt, medellångt och långt perspektiv. Bland förslagen finns bland annat införandet av ”agroekologi premium” som en ny grund för lantbruksstöd, där stöd till framtidens ekologiska lantbruk kan ingå.

– De mest ambitiösa reformerna – de reformer som är allra mest angelägna – kommer bara att bli möjliga om vi återtar inflytandet över beslutsprocesserna från kraftfulla lobbyister, tillför nya aktörer runt bordet, utformar politiken på ett mer demokratiskt sätt och låter nya prioriteringar och nya intressekoalitioner uppstå, säger IPES FOOD:s ordförande och tidigare FN-rapportören för rätten till mat Olivier De Schutter i ett pressmeddelande.

– Oavsett om vi tittar på reformerandet av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), godkännande av bekämpningsmedel eller handelsförhandlingar, är klyftan mellan vad medborgarna vill att livsmedelssystem ska leverera, och vad man med nuvarande politik kan uppnå större än någonsin.

Förutom förslaget om ”agroekologi premium” finns bland annat förslag om att:

  • Inrätta ett vice presidentskap för hållbara livsmedelssystem vid EU-kommissionen och ett livsmedelsutskott i EU-parlamentet för att övervaka och harmonisera olika sektorer (CAP, handel, miljö etc).
  • Att medlemsstaterna utvecklar planer för hälsosamma kostvanor (som omfattar offentlig upphandling, stadsplanering, finanspolitik och socialpolitik, marknadsföring och nutrition) som ett villkor för att låsa upp CAP-utbetalningar och att omfattande restriktioner för marknadsföring av skräpmat införs i hela EU.
  • Bygga upp oberoende lantbruksrådgivningstjänster och skapa ett ”EU Land Observatory” som ska främja främja övergången till hållbart lantbruk.
  • Göra livsmedelsimportörer ansvariga för att deras försörjningskedjor inte gör sig skyldiga till avskogning, så kallad ”land-grab” eller bryter mot några rättigheter och, ta bort investerarskydd (ISDS*) i handelsavtal.
  • Öka stödet till initiativ som knyter lantbrukare och konsumenter närmare varandra ("korta livsmedelskedjor"), återlokalisering av livsmedelsförädling och andra aktiviteter som ger mervärden till maten, lokala matpolitiska råd och policys för urban livsmedelsförsörjning.
  • Skapa ett EU-råd för livsmedelspolitik för att föra upp de lokala livsmedelssystemens aktörers angelägenheter på EU-nivå och se till att EU:s politik systematiskt utformas för att stödja uppkomsten av lokala livsmedelsinitiativ.

– Lantbrukare kan inte bara förväntas övergå till en ny produktionsmodell. Vi måste simultant vidta åtgärder för att garantera tillgång till mark, för att bygga upp regionala förädlingsanläggningar, för att underlätta tillgången till marknaden och för att uppmuntra förändringar i konsumtionsvanor, kommenterar De Schutter i pressmeddelandet.

Eko 3.0 som modell: dagens ekolantbruk når inte ända fram
I det stödsystem som skisseras utifrån ett ”Agroecology Premium” sägs att:

”Medan ekologisk certifiering inte garanterar en ambitiös omformning och diversifiering av jordbrukssystem, och heller inte alltid garanterar att de ekologiska principerna uppfylls, så ger det ändå en grundläggande garanti för mer hållbara metoder, särskilt när det praktiseras för hela gårdar. Att använda eko som representant för agroekologi kommer att bli allt mer genomförbart när den ekologiska certifieringen har vidareutvecklats: "Eko 3.0" -visionen syftar till sammansmältning mellan ekologiskt lantbruk och agroekologi, införandet av socialt kapital i kombination med miljöhänsyn och en större roll för informell, deltagardriven styrning av eko.”

Karin Ullvén

*(Investor-state dispute settlement) är en tvistlösningsmekanism inom internationell rätt som ger investerare (företag) rätt till rättsliga processer gentemot regeringar.