Högre skörd och mer protein vid samodling av majs och åkerböna

Vid tre fältförsök i södra Sverige odlades åkerböna och majs tillsammans respektive i renbestånd. Kväve tillfördes i form av nötflytgödsel och ogräsreglerades genom blindharvning, ogräsharvningar och radhackningar. Mängden kväve som tillfördes var enhetlig för samodlingen (60 kg/ha) medan den varierades för renbestånden (120 respektive 60 kg/ha för majs och 60 respektive 0 kg/ha för åkerböna).

Resultaten visar att skörden var högre (10.21 procent) i två av tre försök där majs och åkerböna samodlats jämfört med om grödorna odlats var för sig. Plantantalet var lägre i samodlingen jämfört med renbestånden. Studien visade att åkerbönan gynnades av samodlingen, plantorna var ca 10 cm högre och angreppen av bladfläckar var 45 procent lägre jämfört med renbeståndet.

Ogrästrycket minskade vid samodlingen jämfört med renbestånd av majs men inte vid renbestånd av åkerböna. Proteinskörden var högst i samodlingen men inte signifikant högre än vid renbestånd av åkerböna. Samodlingen minskade även halten mineralkväve i jorden med i genomsnitt 10 kg/ha och samodling kan därför vara en strategi för att minska kväveläckage.

Forskarna drar slutsatsen att samodling av majs och åkerböna har flera positiva effekter både för skörd, proteinhalt och ogrästryck men också som en strategi för minskat kväveläckage.