Samodling kan öka odlingssäkerheten hos åkerböna

Åkerböna är en baljväxt som kan fixera kväve biologiskt, och därmed en viktig källa till växtnäring i ekologisk odling. Chokladfläcksjuka och konkurrerande ogräs kan dock sänka skörden betydligt. Dessutom blir då kvävetillskottet i växtföljden osäkert.

I ett forskningsprojekt har det därför testats olika strategier för att öka odlingssäkerheten. Man kan samodla flera sorter som har olika motståndskraft mot olika typer av patogener eller stress vid exempelvis torra förhållanden. Å ena sidan kompletterar sorterna varandras egenskaper och resultatet kan bli en diversifierad motståndskraft som ger stor och jämn skörd. Å andra sidan finns risk för större variationer i mognadsgrad i sortblandningar, vilket kan ge åkerbönor med ojämn kvalitet.

Tre sorter av åkerböna – Alexia, Gloria och Julia – ingick i odlingarna, var och en för sig samt i två- och tre-sortskombinationer. Samodling av åkerböna kombinerades också med och utan samodling av vårvete. Fältförsöken pågick under två odlingssäsonger på tre platser: en vid SLU Alnarp, en i Östergötland och en i Västra Götaland. De tre platserna representerade olika odlingsförhållanden och klimat och låg i regioner där odlingen av åkerböna är stor eller växande.

Forskarna dokumenterade skörden, både vid tid för grönfoderskörd samt vid tid för tröskmognad då kärnskörd bestämdes. Man dokumenterade också total biomassa av ogräs. I försöksleden med samodling delades grönfoder- och kärnproverna upp i åkerböna respektive vårvete för att bestämma andel skörd av respektive. Under juli och augusti månad graderades förekomst av chokladfläcksjuka vid minst fyra tillfällen per säsong.

Det var stora skillnader i skörd samt förekomst av ogräs och chokladfläcksjuka både mellan de tre platserna och mellan de två åren. I de flesta fall gav Alexia och Julia en större skörd än Gloria, och Julia hade ofta minst angrepp av chokladfläcksjuka. Att blanda åkerbönsorter gav ofta en liten skördeökning och något mindre förekomst av chokladfläcksjuka jämfört med om sorterna odlades var och en för sig, även om dessa effekter var små jämfört med skillnaderna mellan år och plats. Kombinationen av Alexia och Julia verkar särskilt lovande, eftersom denna blandning resulterade i störst kärnskörd vid fem av sex tillfällen (tre lokaler, två år). Det fanns dock inga tydliga skillnader i kärnskörd när enskilda sorter jämfördes med sortblandningar. På Alnarp och Klostergården ökade kvävefixeringen i samodlingen med åkerböna och vårvete, uttryckt som kvävefixeringens andel av åkerbönans totala kväveinnehåll. Vid dessa två lokaler blev det med samodling generellt också en mindre mängd ogräs jämfört med då åkerböna odlades i renbestånd. Vid Lanna hade samodling med vårvete däremot ingen tydlig effekt på ogräsförekomst eller åkerbönans kvävefixering. Sammanfattningsvis så är samodling och sortblandningar en lovande strategi för att öka odlingssäkerheten hos åkerböna.

Forskarna har gått vidare med idén att diversifierade baljväxtgrödor kan förbättra odlingssäkerheten, som testas i det pågående projektet LEGATO (LEGumes for the Agriculture of TOmorrow; www.legato-fp7.eu), där sortblandningar av ärt utvärderas i fältförsök vid fyra platser i Europa.

Forskarna testar också nya kombinationer av baljväxter och spannmål i ekologisk produktion i det svenska projektet FIOL (Focus on Intercropping in Organic Legumes, finansiering från Formas 2015-2017) Forskare och en grupp ekologiska lantbrukare i Skåne beslutar tillsammans vad som ska samodlas i fältförsök vid forskningsstationen SITES Lönnstorp (SLU Alnarp) och på de medverkande lantbrukarnas gårdar.

Eva Salomon