Peter Högberg

Jag växte upp i Stockholmsförorten Handen, som dominerades av betongbyggnader, men som var omgiven av fina skogar och vackra sjöar. Havet med skärgården låg dessutom bara någon mil bort. Min familj har rötter i Dalsland i västra Sverige, och traditionen att vara ute i skog och mark.

När slutet på gymnasiet närmade sig var det lite oklart vad jag skulle bli. Min bror hade valt civiljägmästarutbildningen och trivdes bra med den. Ett annat tänkbart val var kemiingenjör.

Jag valde civiljägmästarutbildningen på Skogshögskolan som började i Garpenberg i Dalarna, åtföljt av två år i Stockholm, och sedan ett år i Umeå dit utbildningen flyttades 1978. Året dessförinnan bildades SLU genom en sammanslagning av bl.a. Skogshögskolan, Veterinärhögskolan och Lantbrukshögskolan.

Utbildningens blandning av biologi, teknik och ekonomi, och mixen av teoretiska och praktiska aspekter gjorde den omväxlande. Afrika och utvecklingsfrågor intresserade mig mycket, vilket ledde till en studieresa till Tanzania och ett examensarbete om mykorrhiza (dvs. symbioser mellan svampar och växtrötter) hos savannträd. Ett syfte var att hitta inhemska träd som kunde användas mer aktivt i skogsbruk och i sambruk med jordbruksgrödor, s.k. agroforestry.

Mitt doktorsarbete handlade också om mykorrhiza men även om kvävefixerande rotknölar hos träd i Tanzania och Zambia. 

Åren närmast efter doktorsexamen (1986) började jag studera kväveomsättning i nordliga barrskogar. Jag undervisade i marklära, särskilt i markbiologi, och var under några år studierektor för jägmästarprogrammets naturresursinriktning.

1991 blev jag professor i skoglig produktionslära vid Umeå universitet, men jag återvände redan efter några få år till en professur i marklära vid SLU.

Under den följande 15-årsperioden engagerade jag mig mycket internationellt, bl.a. inom fyra större EU-projekt och International Geosphere-Biosphere Programme, ett stort program med tusentals forskare. Där la man grunden till en ökad förståelse för hur världens ekosystem fungerar, inte minst de processer som påverkar kolbalansen, och därmed till dagens klimatförhandlingar.

Min egen forskargrupp studerade framförallt nordliga skogars kväve- och kolomsättning med hjälp av studier av naturliga fördelningar av stabila (icke-radioaktiva) isotoper av dessa ämnen, men också med hjälp av tillsatser av dem, s.k. spårämnesförsök.

Jag blev parallellt med arbetet som forskare och lärare också alltmer nyfiken på hur universitet fungerar och engagerade mig i ledaruppdrag, först med tio år som prefekt vid två institutioner, därefter som dekan för den skogsvetenskapliga fakulteten och 2015-2018 som rektor för SLU.

Att arbeta vid SLU känns särskilt engagerande för mig. Vi har en stor potential att bidra till lösningar på flera avgörande utmaningar som mänskligheten står inför, t.ex. hur vi ska få den mat, de fibrer och den energi vi behöver med minsta möjliga negativa effekter på miljön.

Under perioden 1981-2004 undervisade jag 1-5 veckor heltid per år för studenter på grundutbildningen vid SLU, Umeå univ. och som gästföreläsare vid andra universitet. Jag var studierektor för jägmästarutbildningens naturresursinriktning (2,5 års kurser som lästes av ca 15-20 studenter) 1989-1991. Under åren som dekan och rektor blev det färre insatser och då i form av enstaka föreläsningar. 

Nationella uppdrag och engagemang (urval)

• Ledamot av styrelsen för Oikos (svenska ekologiska sällskapet) 1992-1998.
• Expert i parlamentariska utredningar om effekter av markförsurning 1992-1996.
• Arbetade i granskningskommittéer med ansökningar till Naturvårdsverket 1993-97, SJFR (föregångare till FORMAS) 1995-1999 och var då ordf för kommittén för biogeokemi 1997-99.
• Medlem av styrelsen för Skogforsk, Skogsbrukets forskningsinstitut (som representant för FORMAS) 2000-2004.
• Ledamot av Akademikollegiet på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA) 2007-2008.

Utmärkelser etc

• Arvid Lindman-medaljen 2025 (delas ut av SLU:s fakultet för skogsvetenskap)
• Kommendör av isländska Falken-orden 2018 (delas ut av Islands president)
• Roséns Linné-pris i Botanik 2010 utdelat av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund.
• Excellensbidrag från SLU 2007-2013. Sammanlagt delade SLU ut 12 sådana bidrag baserat på utvärderingar som gjordes av en expertpanel organiserad av forskningsrådet FORMAS.
• Invald i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA) 2005. Inbjuden Distinguished Ecologist vid Colorado State University 2002 och Michigan Technological University 2011.

Internationella uppdrag och engagemang (urval)

Min forskning i tropiska savann- och regnskogar var som mest intensiv i främst Tanzania (och Zambia) under 1980-talet, men fortsatte och utvidgades till fler länder (Kenya, Etiopien) under 1990-talet.

Från och med början av 1990-talet började jag att forska mer och mer om kväveomsättningen och senare även kolomsättningen i tempererade och boreala skogar. Denna forskning bedrevs bl a inom ramen för tre större EU-projekt (NIPHYS, CANIF, och FORCAST) 1993-2002.

I ett fjärde EU-projekt (BIODEPTH) studerades samband mellan produktion och biodiversitet. Mellan 1993 och 2004 var jag Task Leader för aktiviteter inom International Geosphere-Biosphere Programme.

• Jag har arbetat i redaktionerna för ett antal vetenskapliga tidskrifter (Ambio, Forest Ecology and Management, Oecologia  samt Plan and Soil ). Därutöver har jag varit granskare av manuskript för ett 40-tal andra vetenskapliga tidskrifter.
• Jag har varit utvärderare av sökande till tjänster som professor, lektor etc, och av ansökningar om forskningsanslag till forskningsråd i  Europa och i Nordamerika. Jag har varit opponent på doktorsavhandlingar (eller external evaluator) i Sverige, Danmark, Belgien och Australien.
• Expert Reviewer av IPCC reports, bl a IPCC 5th Assessment Report (the Physical Science Basis) 2012.

Utbildningar och anställningar vid universitet

• Civiljägmästarutbildning (Garpenberg, Stockholm, Umeå) 1975-1979. Examensarbetet utfördes i Tanzania.
• Forskarstudier vid SLU i Umeå (första året i Uppsala), men med fältarbete i Tanzania (gästforskare vid Sokoine Univ. of Agriculture, Morogoro) och Zambia (gäst vid Forest Department, Kitwe) 1980-1985. SkogDr på en avhandling om rotsymbioser hos afrikanska savannträd 1986.
• Forskningsledare vid SLU, Umeå 1986-1991. Docent i skoglig marklära (1989).
• Professor i skoglig produktionslära vid Umeå universitet 1991-1993.
• Professor i skoglig marklära sedan 1993 vid fakulteten för skogsvetenskap,  SLU.
• Stf prefekt för inst f skogsekologi 1993-2001.
• Prefekt för inst f skogsekologi 2002-2006 (förutom 2004-2005 då jag hade sabbatsår vid Oregon State University, Corvallis, USA).
• Prefekt för inst f skogens ekologi och skötsel 2007-2012.
• Dekan vid fakulteten för skogsvetenskap, SLU, 2013-2015-06-30.
• Rektor för SLU 2015-07-01 - 2018-12-31.
• Professor i skoglig marklära på heltid fr o m 2019-01-01 - 2024-02-28.
• Nu professor emeritus

Jag har som huvudhandledare examinerat 8 doktorer (4 kvinnor och 4 män) och ordnat forskarutbildningskurser med fokus på interaktioner mellan växter och mark, kvävets kretslopp, och isotoptekniker.

Jag har publicerat drygt 150 expert-granskade vetenskapliga uppsatser, till exempel:

• Högberg, P., Klatt, C., Franklin, O., Henriksson, N., Lim, H., Inselsbacher, E,, Hurry, V., Näsholm, T. & Högberg, M.N. 2025: Improved methodology for tracing a pulse of 13C-labelled tree photosynthate carbon to ectomycorrhizal roots, other soil biota and soil processes in the field. Tree Physiology, 45, tpae169.

• Wernick, I. K., Ciais, P., Fridman, J, Högberg, P., Korhonen, K.T., Nordin, A. & Kauppi, P.E. 2021: Matters Arising: Quantifying forest change in the European Union. Nature, 10.1038/s41586-021-03293-w.

• Högberg, P., Wellbrock, N., Högberg, M.N., Mikaelsson, H. & Stendahl, J. 2021: Large differences in N supply between forests in Germany and Sweden – Implications for management. Forest Ecology and Management, 482, doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118899.

• Högberg, P., Näsholm, T., Franklin, O. & Högberg, M.N. 2017. Tamm Review: On the nature of the nitrogen limitation to plant growth in Fennoscandian boreal forests. Forest Ecology and Management, 403, 161-185.

• Hasselquist, N.J., Metcalfe, D.B., Inselsbacher, E., Stangl, Z., Oren, R., Näsholm, T. & Högberg, P. 2016: Greater carbon allocation to mycorrhizal fungi reduces tree nitrogen uptake in a boreal forest. Ecology, 97, 1012-1022.

• Näsholm, T., Högberg, P., Franklin, O., Metcalfe, D.B., Keel, S.G., Campbell, C., Hurry, V., Linder, S. & Högberg, M.N. 2013:  Are ectomycorrhizal fungi alleviating or aggravating nitrogen limitation of tree growth in boreal forests? New Phytologist, 198, 214-221.

• Högberg, M.N., Briones, M.J.I., Keel, S.G., Metcalfe, D.B., Campbell, C., Midwood, A.J., Thornton, B., Hurry, V., Linder, S., Näsholm, T. & Högberg, P. 2010: Quantification of effects of season and nitrogen supply on tree below-ground carbon transfer to ectomycorrhizal fungi and other soil organisms in a boreal pine forest. New Phytologist, 187, 485-493.

• Högberg, P., Högberg, M.N., Göttlicher, S.G., Betson, N.R., Keel, S.G., Metcalfe, D.B., Campbell, C., Schindlbacher, A., Hurry, V., Lundmark, T., Linder, S. & Näsholm, T. 2008: High temporal resolution tracing of photosynthate carbon from the tree canopy to forest soil microorganisms. New Phytologist, 177, 220-228.

• Högberg, P. 2007: Nitrogen impacts on forest carbon. Nature, 474, 781-782.

• Lindahl, B.D., Ihrmark, K., Boberg, J., Trumbore, S.E., Högberg, P., Stenlid, J. & Finlay, R.D. 2007: Spatial separation of litter decomposition and mycorrhizal nitrogen uptake in a boreal forest. New Phytologist, 173, 611-620.

• Högberg, P. & Read. D.J. 2006: Towards a more plant physiological perspective on soil ecology. Trends in Ecology and Evolution, 21, 548-554.

· Högberg, P., Fan, H., Quist, M., Binkley, D. & Tamm, C.O. 2006: Tree growth and soil acidification in response to 30 years of experimental nitrogen loading on boreal forest. Global Change Biology 12, 489-499.

• Högberg, M.N. & Högberg, P. 2002: Extramatrical ectomycorrhizal mycelium contributes one third of microbial biomass and produces, together with associated roots, half the extractable dissolved organic carbon in a forest soil. New Phytologist, 154, 791-796.

• Högberg, P., Nordgren, A., Buchmann, N., Taylor, A.F.S., Ekblad, A., Högberg, M.N., Nyberg, G., Ottosson-Löfvenius, M. & Read, D.J. 2001: Large-scale forest girdling shows that current photosynthesis drives soil respiration. Nature, 411, 789-792. 

• Falkowski, P., Scholes, R.J., Boyle, E., Canadell, J. Canfield, D., Elser, J., Gruber, N., Hibbard, K., Högberg, P., Linder, S., Mackenzie, F.T., B. Moore III, Pedersen, T., Rosenthal, Y., Seitzinger, S., Smetacek, V. & Steffen, W. 2000: The global carbon cycle: a test of our knowledge of earth as a system. Science, 290, 291-296.

• Hector, A., Schmid, B., Beierkuhnlein, C., Caldeira, M.C., Diemer, M., Dimitrakopoulos, P.G., Finn, J., Freitas, H., Giller, P.S., Good, J., Harris, R., Högberg, P., Huss-Danell, K., Joshi, J., Jumpponen, A., Körner, C., Leadley, P.W., Loreau, M., Minns, A., Mulder, C.P.H., O’Donovan, G., Otway, S.J., Pereira, J.S., Prinz, A., Read, D.J., Scherer-Lorenzen, M., Schulze, E.-D., Siamantziouras, A.S.-D., Spehn, E., Terry, A.C., Troumbis, A.Y., Woodward, F.I., Yachi, S. & Lawton, J.H. 1999: Plant diversity and productivity experiments in European grasslands.  Science, 286, 1123-1127.

• Högberg, P., Plamboeck, A.H., Taylor, A.F.S. & Fransson, P.M.A. 1999: Natural 13C abundance reveals trophic status of fungi and host-origin of carbon in mycorrhizal fungi in mixed forests. Proceedings National Academy of Sciences (USA), 96, 8534-8539.

• Näsholm, T., Ekblad, A., Nordin, A., Giesler, R., Högberg, M. & Högberg, P. 1998: Boreal forest plants take up organic nitrogen. Nature, 392, 914-916.

• Högberg, P. 1997: 15N natural abundance in soil-plant systems. Tansley Review No. 95. New Phytologist, 137, 179-203.

• Binkley, D. & Högberg, P. 1997: Does atmospheric deposition of nitrogen threaten Swedish forests? Forest Ecology and Management, 92, 119-152.

• En uppdaterad förteckning finns på Google Scholar.

Därutöver har jag publicerat ett 50-tal populärvetenskapliga artiklar, rapporter, debattartiklar o dyl.