En internationell kantzonsforskare

Med undantag för en postdoc har tjeckiskfödda forskaren Lenka Kuglerová spenderat de senaste 18 åren i Umeå. Här tog hon sin master vid SLU och disputerade vid Umeå universitet, för att sedan springa tillbaka över campusängarna till SLU igen.

På SLU jobbar Lenka som forskare, lärare och programstudierektor. Hon är ständigt aktuell men kanske ännu mer så i höst, när det nya naturvetenskapliga gröna basåret, som hon chefar över, drar i gång. Arbetet med basåret har pågått i ett år, och syftet är att ge de som idag saknar behörighet att söka till SLU en chans att ändra på det.

Grön krydda

Marknadsföringen av gröna basåret har varit ambitiös. Och ansökningssiffrorna visar att det gett resultat:

- Jag kan inte så mycket om marknadsföring och hur vi ska presentera oss. Men marknadsföringsgruppen gjorde ett mycket bra jobb. Vi hade som mål att få åtminstone 20 sökande, men vi fick 44 förstahands. Det är jättekul såklart, säger Lenka.

Förhoppningen är att basåret kommer få en flygande start och att många av studenterna ska fortsätta plugga vid s-fak senare.

- En av de stora utmaningarna har varit att hitta den ”gröna kryddan” som gör att det naturvetenskapliga basåret kopplar till forskningen och den övriga utbildningen. Men jag hoppas och tror att många kommer fortsätta läsa här. Alla som läser basåret kommer också att få platsgaranti till skogsvetarprogrammet, säger Lenka.

Vill visa mångfalden

Ett sätt att få så många som möjligt av basårs-studenterna att stanna kvar inom SLU:s väggar, tror Lenka Kuglerová, är att visa fakultetens mångfald.

- Vi har en otrolig bredd på s-fak; man kan syssla med allt från skog till fisk till vatten och kemi. Det är viktigt att vi visar studenterna det, och att de förstår vilka möjligheter som finns när de läst klart och är behöriga, säger Lenka.

Bortsett från viss stress med det kommande basåret, trivs Lenka bra på jobbet i Umeå. Hon är särskilt nöjd med samarbetet med kollegorna, både på orten och vid andra campus.

- Vi jobbar bra ihop och jag trivs jättebra med mina kollegor och min chef. Man känner sig uppskattad och vi har många bra diskussioner, nu senast när vi var på en intern resa till Skinnskatteberg.

För mycket dadda

Något som Lenka tycker är mindre bra, eller i alla fall något av en kulturkrock, är den stora skillnaden i hur svenska studenter arbetar och kommunicerar – och hur man som lärare förväntas bemöta dem. Här blir arbetet betydligt mer ansvarsfullt än det är i exempelvis Tjeckien, menar Lenka:

- Jag har sett det från olika sidor. Först som student, där jag upplevde Tjeckien som mycket mer hierarkiskt. Man ska kalla professorn för professor och så vidare, det är mer uppifrån och ner och ganska ”stiff”.

- Nu när jag är lärare ser jag det från ett annat håll. Jag uppskattar att det är mindre hierarkiskt här och att studenterna kan tilltala mig med förnamn. Men ibland känns det som att lärarna här mer ansvar för studenterna än vad studenterna gör själva. Man daddar lite med folk. Om en student till exempel tar ledigt och missar en obligatorisk uppgift, måste jag som lärare göra en extrauppgift. Det skulle aldrig ha hänt i Tjeckien. Då hade studenten fått vänta till nästa år, säger Lenka.  

Sprider ordet om kantzoner

Lenka Kuglerová föddes och växte upp i närheten av Prag. Sina grundstudier genomförde hon i Tjeckien och hela karriären sedan dess har spenderats i Sverige, med undantag för när hon för tiotalet år sedan gjorde en av sina postdoc i Kanada. Hennes forskningsområde är kantzoner, det vill säga den smala remsan mellan ett vattendrag och övrig mark (som skog).

Just nu, ansvarar Lenka för två doktorander och en postdoc. Utöver det undervisar hon som kursledare på bland annat två masterskurser. Undervisningen tycker hon om – mycket.

- Jag älskar att undervisa. Det känns som att man gör skillnad när man står i klassrummet och ser ”jaha, är det så det funkar?” i studenternas ansikten. Det ger mycket mer än att skicka in ett manuskript till en artikel som läses av kanske tre människor. Jag gillar verkligen det.

Att undervisningen gett resultat har Lenka själv märkt, då många av hennes gamla studenter idag sitter i skogsbolag och liknande organisationer, och själva driver frågan om hänsyn till kantzoner och vatten.

- Vi har ett jätteansvar som lärare att påverka nästa generation som jobbar i naturen. Jag kan se genom de åtta år jag undervisat att det faktiskt gett resultat. Idag tänker man på kantzoner och det hade man inte gjort annars. Det visar på undervisningens betydelse, säger Lenka.

Text och foto: Henrik Persson

Till Vårt SLU