Brobyggare mellan skola och jobb

När någon jobbat så länge med skog som Börje Börjesson, frestas man att likna honom vid ett träd. Med tanke på Börjes småländska rötter, kanske en ståtlig gammal ek? Träd åsido har Börje varit med om en stor utveckling sedan han blev anställd på SLU, alldeles innan Sovjetunionen upplöstes. Men vägen till att jobba inom akademin var lite slingrig.

- Jag hade som så många andra en skoglig uppväxt. På det sättet var jag väldigt traditionell. Däremot kom jag in i akademin lite på tvären. Under 80-talet växlade jag i många år mellan att läsa på SLU och att jobba i skogsbranschen, framför allt på det som då hette Domänverket, säger Börje.

Nya perspektiv

Att han inte gick raka vägen från studier till en eventuell doktorandtjänst, har varit en nackdel på vissa sätt, menar Börje, som till vardags är programstudierektor på Skogsmästarprogrammet i Skinnskatteberg. Men det har också varit en fördel – och gett honom perspektiv han annars aldrig fått.

- Att gå fram och tillbaka mellan plugg och jobb är ett ganska opraktiskt sätt att leva. Men det ger fördelar också, inte minst har man något att ”hänga upp” studierna på. Det går igen i hur jag ser på utbildning i stort, säger Börje.

- Den akademiska världen kan vara ganska rigid i sin struktur. Passar man inte in i det kan det ställa till en del problem. Å andra sidan har man då kanske nya idéer och synsätt som kan vara en tillgång. Jag har försökt att vara positiv och se det som en förmån att få jobba med det jag är intresserad av.

Bryggan mellan plugg och jobb

Med tanke på att han flera gånger ”gled” fram och tillbaka mellan utbildning och arbetsliv, är det inte så konstigt att Börje Börjesson fokuserat på att hjälpa andra hantera just detta gränsland.

- Hela mitt yrkesliv har handlat om bryggan mellan studier och yrkesliv. Dels i det jag gör som programstudierektor, dels i min undervisning. Att ta steget från utbildning till jobb kan vara svårt och det är svårare idag än någonsin. Inte minst för att yrkeslivet har blivit mer komplext, särskilt inom skog. Vi jobbar mycket med att skapa en anknytning så att studenterna vet vart de är på väg, säger Börje.

Hur man mäter kvalitet

Här någonstans, i gränslandet mellan plugg och jobb, finns också en stor utmaning för SLU som universitet, menar Börje Börjesson. Det handlar om integrationen av det professionella i det akademiska – och i förlängningen om hur man egentligen mäter kvalitet. Och om man alls kan det.

- SLU skiljer sig från andra universitet – vi vet det. Det är forskningstungt inte minst. Men vi har också ett brett utbud av utbildningar. Både akademiska och mer yrkesinriktade. Jag ser i vissa fall en utmaning i att driva yrkesinriktad utbildning i en akademisk kontext. Hur får man in professions-frågorna i pusslet? Och hur mäter man utbildningens kvalitet?

Kvalitetsbegreppet är väldigt viktigt inte bara för SLU utan alla universitet överallt. Kvalitet, och i förlängningen rykte, är inte minst avgörande för hur man lockar till sig studenter och kompetent personal från andra delar av världen. Men det Börje vill se är inte en enbart ett fokus på kvalitetshöjning utan en problematisering av hela kvalitetsbegreppet.

- Vi pratar jättemycket om kvalitet, att utbildningarna håller god kvalitet. Och vi mäter det på olika sätt, ofta via hur nöjda studenterna är, hur fort de får jobb och vad de tjänar. Men nyckelfrågan tycker jag är: är kvalitet detsamma för alla program? Vi använder samma måttstock för alla idag och det tror jag man kan jobba mer differentierat med. Vi kanske inte ska, eller kan, göra det, säger Börje.

Mångsysslare

Börje Börjesson lägger ganska mycket av sin tid – över hälften – på att vara programstudierektor. Resten ägnar han åt undervisning. Båda sysslorna är väldigt givande och alla program har idag en bättre kontakt och ett större utbyte med varandra än de hade tidigare. Det Börje uppskattar mest är dock den täta – och ofta långlivade – kontakten med studenterna, som ofta inleds innan de ens börjat på SLU.

- För mig som programstudierektor är ju studentkontakten väldigt central och här på ett litet campus blir rollen mer utvecklad än på de större orterna. Vi har inte de där stödfunktionerna som de andra har på plats, så man blir mer av en mångsysslare. Ofta kan jag också ha kontakt med studenter innan de ens börjar, när de undrar hur de ska göra för att kunna komma in och så vidare. Man får känna dem länge och får mycket återkoppling.

Rekrytering i en urban värld

En aktuell – och svårlöst – fråga för ett universitet som SLU, är hur man fortsätter att locka till sig studenter. Idag väljer många gymnasieelever andra utbildningar än de naturvetenskapliga och tekniska som i regel krävs för att bli behörig till exempelvis högre skogsvetarutbildning. Somliga härleder problemet till betygsinflation och en rädsla för mer utmanande gymnasieprogram, som är svårare att genomgå med höga betyg. Börje Börjesson tror att förklaringen är betydligt bredare än så:

- SLU har historiskt rekryterat mycket från glesbygd, landsbygd och mindre tätort. Särskilt inom jord- och skogutbildningarna. Regioner där man har en naturlig koppling till skog och lantbruk. Idag har vi en kraftig urbanisering och den har ju pågått länge. Förr var det många som kanske åtminstone hade någon farmor och farfar på landsbygden men idag har de tappat även det. Vi har tappat kontakten med jord och skog som samhälle och det går igen när vi pratar om vargar, skogsbruk, köttkonsumtion och allt möjligt, säger Börje.

Text: Henrik Persson
Foto: Privat

Till Vårt SLU