Henrik Jansson har erövrat världens finaste titel i hovslageri

Grattis! Vad innebär en FWCF-examen i hovslageri? 

— FWCF är en internationell examen som utdelas av den brittiska organisationen The Worshipful Company of Ferriers. För att nå dit måste man klara de allra tuffaste testerna inom hovslageri. Det är en lång resa med examen på tre nivåer; diploma, associated och den högsta nivån fellowship, som jag nu klarat.

Hur har vägen fram till det stora ögonblicket sett ut?

— Den inleddes med hovslagarskola för 20 år sedan. Sedan mästarbrev i Sverige 2013, som kvalificerade mig för att gå vidare till testerna för associatednivån. Den klarade jag och fyra andra svenska hovslagare för några år sedan, efter att vi pluggat och övat ihop i Sverige.

Satsningen på det sista steget- fellowship - har inneburit stenhårt arbete sen i april med plugg framför datorn varje kväll efter jobbet, tills jag stupat i säng, och mycket smidesövningar i UDS smedja. Där har jag en liten kolässja – eftersom examenssmidet sker med kol, istället för gasol som vanligen används i Sverige.

Efter omfattande granskningar och presentation med utfrågning mm godkändes din studie i juni. Sedan återstod eldprovet i England nu i oktober, hur gick det till?

 —Vi hade två timmar på oss att sko varsin häst med benproblem, efter hästens konfirmation och diagnos. Skorna skulle handsmiddas med kolässja från ett plattjärn. Det var en oerhörd tidspress. Kolet blir väldigt varmt och kräver extremt fokus på elden, annars kan järnet brinna upp. Efteråt bedömer examinatörerna - två veterinärer och två hovslagare - hantverket och hur hästen rör sig. Man redovisar sina val av beslag och besvarar följdfrågor. Jag hann precis tvätta av mig sot och svett, innan det var dags för den teoretiska delen.

Hur var känslan när du fick reda på att du klarat examen?

 —Det var en enorm lättnad och glädje och samtidigt svårt att ta in. Från stenhårt fokus till att få slappna av. De två andra klarade det tyvärr inte. Jag tyckte synd om hovslagaren från Australien som fick sätta sig på planet hem utan examen. Jag känner också stor tacksamhet mot mina mentorer Ove Wattle och Jay Tovey. Och mot min familj, det hade aldrig varit möjligt utan deras support.

Vad är din drivkraft i vardagen som hovslagare och hur kom du in på den här banan från början?

 —Jag växte upp på en gård där farfar hade arbetshästar och pappa en smidesfirma. Redan då tyckte jag smide var roligt och gillade hästarna. Jag utbildade mig till först snickare, men efter några år i yrket kom jag på att mixen smide och hästar – det vill säga hovslageri - var det jag ville hålla med och skolade om mig. Yrket innebär en fascinerande kombination av hantverk och hästar, där man med ett bra hantverk kan avhjälpa olika mediciniska problem eller få en bättre biomekanik hos hästen. Jag jobbar tight ihop med veterinärerna inom ortopedi och kirurgi och håller också kurser på veterinärutbildningen, hjälper till vid studier och forskning kring ämnet hovar. Så drivkraften… ja det är helt enkelt allt jag gör varje dag och som hör jobbet till!

Sist men inte minst, hur firar du denna bragd?

 —När jag kom hem hade min fru ordnat med en överraskningsfest. Sen var det firande med kollegorna på Hästkliniken. I januari blir det en högtidlig ceremoni mitt i London.