En klar septemberdag fick ett tjugotal SLU-medarbetare i Skara möjlighet att upptäcka en del av den skogliga forskning som pågår alldeles runt hörnet. Under ledning av Ulf Johansson, forskare vid Tönnersjöhedens försökspark, vandrade gruppen genom Remningstorp i Valle härad – ett område strax utanför Skara med, enligt Carl von Linné, ”lika många sjöar som det finns dagar på året”. Och som i snart hundra år har varit en viktig plats för skogliga fältförsök.
Här finns både ett arboretum med en stor samling trädslag och ett omfattande område med skogliga fältförsök. För SLU är Remningstorp en viktig plats för forskning om bland annat skogsgenetik, skogsekologi och skogsskötsel.
Ett skogslaboratorium för långsiktiga frågor
-De första försöken på Remningstorp anlades redan under första hälften av 1900-talet. Sven Wingquist, industriman och en av grundarna till SKF, hade ett stort intresse för skog och skogsbruk och lät bland annat anlägga försök med främmande trädslag och olika metoder för skogsodling, berättade Ulf Johansson.
Efter att Hildur och Sven Wingquists stiftelse för skogsvetenskaplig forskning bildades 1946 utvecklades verksamheten mot mer vetenskapligt inriktade fältförsök. Under 1950- och 1960-talen låg fokus bland annat på skogsgenetik, proveniensforskning och avkommeprövning. Senare har forskningen breddats till bland annat skogsuppskattning, skogsskötsel och ekologi.
-Många av försöken är långsiktiga. Det innebär att träd och bestånd kan följas under flera decennier och att data från äldre försök kan ge svar på frågor som är aktuella långt senare. Det är också en av poängerna med fältförsök: vissa frågor om skogens utveckling går helt enkelt inte att besvara på några få år förklarade Ulf Johansson.
I dag ansvarar bland andra SLU och Skogforsk för fältförsök på Remningstorp. Enheten för skoglig fältforskning vid SLU förvaltar fakultetens försöksparker, fältstationer och långsiktiga fältförsök och följer försöken från anläggning till mätning och leverans av data.
Träd från andra delar av världen
Under vandringen fick deltagarna se flera trädslag som kanske inte är det första man tänker på när man föreställer sig en svensk skog.
Ett av dem var douglasgran, som ursprungligen kommer från Stillahavskusten i Nordamerika. Trots namnet är trädet inte en gran, utan ett eget barrträdssläkte. I Nordamerika kan douglasgranen bli omkring 100 meter hög, medan den i Europa oftast blir betydligt lägre.
De douglasgranar som växer på Remningstorp är omkring 90 år gamla. Trädslaget är känt för sitt rötbeständiga virke, som bland annat används till byggnadsmaterial och möbler. I Sverige odlas douglasgran i begränsad omfattning, men försöken på Remningstorp bidrar med kunskap om hur olika trädslag utvecklas under svenska förhållanden.
Gruppen fick också bekanta sig med contortatall, ett annat trädslag från västra Nordamerika. Contortatall började provas i Sverige under 1900-talets första hälft och planterades i större omfattning från omkring 1970. I dag finns contortatall på omkring 600 000 hektar i Sverige, framför allt i södra Norrland och nordvästra Svealand.
Contortatall har i svenska försök visat hög tillväxt och tidig överlevnad och växer snabbare än vanlig tall under många förhållanden. Den har dessutom visat motståndskraft mot törskatesvamp, en sjukdom som kan orsaka stora skador i tallbestånd.
Lärk, valnöt och andra alternativ
Frågan om vilka trädslag som kan vara intressanta i framtidens skogsbruk återkom flera gånger under exkursionen.
Lärk är ett exempel. Lärken har funnits i Sverige sedan 1700-talet och är ett välkänt trädslag, men förekommer fortfarande i begränsad omfattning i det svenska skogsbruket. Den växer snabbt, är relativt stormtålig och har andra egenskaper än våra vanligaste barrträd gran och tall.
Det finns därför ett växande intresse för lärk som ett möjligt sätt att öka variationen i skogen. Samtidigt behövs mer kunskap om bland annat produktion, skötsel, skador och hur olika lärkarter och hybrider fungerar under svenska förhållanden.
På Remningstorp finns också försök med mer ovanliga alternativ. Valnöt är ett exempel på ett trädslag som skulle kunna få betydelse i ett förändrat klimat, bland annat i södra Sverige. Här undersöks bland annat olika korsningar för att se vilka egenskaper som kan vara intressanta för framtida produktion.
Även turkisk hassel finns med bland de mer långsiktiga försöken. Det handlar inte i första hand om att odla hassel för nötproduktion, utan om att undersöka om trädslaget kan få en roll i framtidens skogsbruk.
-Poängen är inte att något av dessa trädslag ska ersätta gran och tall i stor skala. Snarare handlar försöken om att bygga kunskap i tid, säger Ulf Johansson.
Hur vill vi att framtidens skogar ska se ut?
Den andra delen av exkursionen handlade om en annan högaktuell fråga: hyggesfritt skogsbruk.
I det traditionella trakthyggesbruket avverkas ett bestånd och ett kalhygge uppstår innan en ny skog etableras. Hyggesfritt skogsbruk innebär i stället att marken hela tiden är trädbevuxen och att skogen brukas utan att stora kalhyggen bildas.
-Det finns mycket skog i Västra Götaland och företagarna och skogsägarna är intresserade av kunskap om hyggesfritt. Enligt attitydundersökningar vill människor se färre kalhyggen, speciellt i närheten av boende, sjöar och vägar. Man efterfrågar vackra miljöer och då är variation viktigt liksom intrycket av stora träd, säger Ulf Johansson.
På Remningstorp fick gruppen bland annat se ett försök med måldiameterhuggning, en form av hyggesfritt skogsbruk. Grundprincipen är enkel: träd som nått en bestämd diameter kan avverkas, medan yngre och klenare träd lämnas kvar och får växa vidare.
Text och foto: Vanja Sandgren
Till Vårt SLU
