En traktor med en så kallad täckdikningsplog rör sig långsamt över fälten. Bakom den försvinner plaströr ner i jorden, nästan en meter under markytan. På detta vis ersätts och kompletteras gammal täckdikning, som på vissa delar av området har funnits ända sedan 1800-talet.
Forskningen behöver jämna förutsättningar
Det är ett omfattande arbete som kommer att pågå i omgångar till och med år 2028. I år fokuserar man på området med odlingsmark för försöksodlingarna. Kommande år återstår dränering av närmare 20 hektar mark som används av lantbruksdriften. Målet med dräneringen är att få bort överskottsvatten snabbare och skapa jämnare odlingsförhållanden.
– Vi vill få bättre kontroll över marken. Det ska bli lättare att använda fälten och skapa goda odlingsförutsättningar under hela växtodlingssäsongen, säger Boel Sandström, som ansvarar för försöksverksamheten på Röbäcksdalen.
Jordarten på försöksfälten är en mjälajord med inslag av mo som har god vattenhållande förmåga och hög kapillaritet. Det betyder att grödorna sällan drabbas av torka, vilket var en fördel under den torra sommaren 2018. Men samma egenskaper kan bli en nackdel under blötare höstar, eftersom marken torkar upp långsamt efter regn.
– Ibland ligger marken under vatten och det har hänt att vi har fått vänta med att skörda spannmålen tills marken har frusit för att inte köra fast med maskinerna, säger Boel.
Målet: bättre dränering utan att störa försöken
På Röbäcksdalen finns flera av SLU:s långliggande fältförsök. De första försöken började redan på 1960-talet och ytterligare försök tillkom under 1980-talet. Försöken omfattar bland annat olika gödslingsnivåer, jordbearbetningar och växtföljder.
Den nya dräneringen förändrar inte de långliggande försöken. Tvärtom är ambitionen att påverka dem så lite som möjligt.
– Det är sorterna och odlingssystemen som vi vill testa, inte effekterna av ojämna vattenförhållanden. Vi behöver en väldränerad mark som ger goda och jämna odlingsförutsättningar för försöken, säger Boel.
Trots återkommande problem med blöta fält, framför allt under senare år, har Röbäcksdalen kontinuerligt levererat forskningsdata sedan 1960-talet. Stationen är också en del av forskningsinfrastrukturen SITES, där data samlas in systematiskt och görs tillgängliga som öppna data. Här finns därför en unik skatt av historiska data om odlingsförhållanden och skördar i norra Sverige.
En långsiktig investering
Benjamin Bollhöner från Hushållningssällskapet är den som leder dräneringsprojektet. Han berättar att dräneringen är eftersatt på många håll i Sverige. Att dränera om är en kostsam investering, samtidigt som utmaningen i norra Sverige dessutom är extra stor för lantbrukarna, eftersom det finns få entreprenörer som arbetar med täckdikning.
Täckdikning innebär att dräneringsrör grävs ner under markytan för att leda bort överskottsvatten från åkern. Till skillnad från öppna diken tar rören mindre plats och gör att hela fältet kan brukas. En välfungerande dränering gör också att marken torkar upp snabbare efter regn och ger jämnare odlingsförhållanden.
– Många lantbrukare står inför ett dyrt beslut där det kan dröja flera decennier innan investeringen har betalat sig fullt ut, säger Benjamin Bollhöner.
Själva dräneringsinfrastrukturen på Röbäcksdalen består av stora, förgrenade system under marken som leder vattnet vidare till områdets huvuddike Degernäsbäcken, som rinner genom Röbäcksslätten. De nya täckdikningsledningarna placeras också betydligt tätare, med 12–16 meters mellanrum, till skillnad från de gamla som låg med cirka 25–28 meters mellanrum. Det gör att vattnet leds bort mer effektivt och minskar risken för stående vatten mellan ledningarna.
– Bristfällig dränering kan bli kostsam. För lantbruket innebär den både risk för högre kostnader i form av maskiner som kör fast och risk för lägre skördar. På en fältstation påverkar den dessutom möjligheten att genomföra forskningsförsök under jämförbara förhållanden, säger Benjamin Bollhöner.
En del av SLU Norra Livsnoden
Boel har märkt av en ökad efterfrågan på Röbäcksdalens marker. Allt fler forskare, både från SLU och andra lärosäten, vill lägga ut försök på fältstationen och behovet av större försöksytor växer. Hur klimatförändringarna påverkar jordbruket är ett växande intresseområde. Likaså målet att, av beredskapsskäl, producera mer livsmedel i norra Sverige. Det är ett intresse som ligger i linje med satsningen på SLU Norra Livsnoden, som ska stärka samverkan för regional och nationell livsmedelsberedskap.
– Vi kan inte utgå från att vi alltid kan importera mat. Klimatförändringar, krig och globala kriser påverkar Sveriges livsmedelsförsörjning i allt högre grad, och därför behövs en stark livsmedelsproduktion över hela landet. Norra Sverige har stora möjligheter att producera mer livsmedel och använda sina resurser bättre, säger Marie Gidlund, ny verksamhetsledare för SLU Norra Livsnoden.
Genom Norra Livsnoden vill SLU utveckla kunskap om hur jordbruket i norra Sverige kan bli både mer produktivt och mer motståndskraftigt. Och under mark på Röbäcksdalen läggs nu en del av grunden – bokstavligt talat – för just sådan forskning. När nya rör grävs ner en meter under markytan är det inte bara dagens problem med blöta fält som ska lösas. Det handlar också om att ge framtidens forskning och Sveriges livsmedelsberedskap bättre förutsättningar.
Till Vårt SLU
Text och foto: Ulla Ahlgren
