Ekologpåg med motorsåg

Det tog ett tag innan han hamnade i högskolevärlden. Idag rattar Per-Ola Hedwall ett av SLU:s masterprogram, och ekologin har alltid varit hans utgångspunkt.

- Jag började på det som hette skogsingenjörsprogrammet i Skinnskatteberg. Det var innan skogsmästarprogrammet återkom. Växter har alltid intresserat mig. Men även om jag definierar mig som ekolog har jag ganska bra koll på skogsskötsel. Den bredden har jag haft mycket nytta av i mitt yrkesliv, säger Per-Ola.

Började med motorsåg

Ursprungligen kommer Per-Ola från Göingebygden i nordöstra Skåne och där bor han kvar. Som så många andra på SLU har han skogsbruk om inte i familjen så åtminstone i släkten. Som yngre jobbade han ett antal år som skogsvårdare innan plugget lockade. På den tiden var skogsvården fortfarande ofta manuell.

- Jag jobbade med plantering, röjning och sådant. Det var mycket motorsågsarbete inte minst. Man gjorde fortfarande så här i Sydsverige, där vi har mer lövskog än norrut. Man kan väl säga att jag hade en skogsbruksbakgrund men det var inte bara brukande utan även ett naturintresse.

Ekologin grunden i allt

Naturintresset smittade av sig och ekologin blev snabbt hans ingång i skogsvärlden. Den menar Per-Ola Hedwall är grunden i allt, inte bara för honom själv utan för allt skogsarbete och bruk.

- Det känns som det är kärnan i mycket av det vi gör. Då menar jag inte bara naturvård utan även själva produktionsekologin. Växtekologin ger ju svar på varför vissa träd trivs på vissa ståndorter, till exempel. Hur de växer och konkurrerar och så vidare. Det menar jag är växtekologi, säger Per-Ola.

Per-Ola Hedwall är sittande programstudierektor på Euroforester-programmet. Förut hade han samma post på det numera nedlagda Jägmästarprogrammet. Hälften av hans tid, grovt räknat, går åt till rektorsjobb och undervisning. Resten läggs på hans egen forskning. Den egna forskningen influerar också hans syn på undervisningen:

- Tyngdpunkten i min forskning ligger på effekter av klimatförändringar på skogsekosystemen. Specifikt på växtsamhällen. Det påverkar hur jag tänker kring utbildning också; jag tycker vi behöver bli bättre på att undervisa för framtiden, med de utmaningar den för med sig. Vi behöver förbereda studenterna på en turbulent framtid.

Vad studenterna vill ha – och vad de behöver

Att jobba som programstudierektor tycker Per-Ola är trevligt, inte minst på grund av den täta kontakten med studenterna. Att inte enbart vara 1 sak tror han är en nyckel för att kunna göra ett gediget jobb:

- Som PSR får jag ju en överblick som inte alla har, det ingår i rollen. Jag får också en annan typ av kontakt med studenterna än om jag bara undervisat. Samtidigt tror jag inte att jag hade kunnat vara en bra PSR om jag inte undervisat också.

Arbetsbelastningen tenderar att gå i vågor och är ibland hög. Men de största utmaningarna, menar Per-Ola, är att se till att programmet rullar på utan onödiga ämnesmässiga överlappningar. Och såklart den svåra kombinationen av vad studenterna vill ha och vad de behöver.

- Det är alltid svårt när man har flera olika bollar. Jobbet rullar över en i drivor. Den absolut största utmaningen med jobbet är att se till vad studenterna efterfrågar men också vad vi tror att deras framtida yrken kräver. Vad behövs för rollerna de kommer ut i, och vad kommer att behövas längre fram?

Fördelar med blandade grupper

Euroforester-programmet har en relativt heterogen studentgrupp, något Per-Ola Hedwall tycker har sina fördelar. Men det finns också utmaningar med det:

- När det kommer väldigt olika studenter, exempelvis via Erasmus, så kan vi inte ställa för specifika krav. Man kan inte utgå från att alla har en tydlig skoglig bakgrund på SLU. För då kan inte vissa kvalificera sig alls, säger Per-Ola.

- Men att alla är ”för lika” kan också vara en utmaning. Man får inte in lika mycket nya perspektiv i diskussionerna. Rekryterar man bara från ett visst kandidatprogram homogeniserar man gruppen inte bara kunskapsmässigt utan också i fråga om värderingar. Om vi till exempel tittar på en fråga som hållbarhet, då kan det ju vara en fördel att ha en mer heterogen grupp, med olika perspektiv.

Text: Henrik Persson
Foto: Jörg Brunet