Mårten Carlsson firar 90 år!

Det är en småmulen höstdag i oktober som jag träffar Mårten Carlsson. Regnet hänger i luften men det hindrar inte Mårten att ta en promenad till Alnarps Slott för att träffas.

– Nästan varje dag i veckan promenerar jag i Alnarps Västerskog, jag tycker det är så rofyllt och fint, och det blir sisådär en 5-6000 steg om dagen, skrattar Mårten och bjuder på ett minne av Erik Olsson, som förr var ladufogde i Alnarp, kallad Ladde. Redan då, på 60-talet, gillade Mårten att röra sig och brukade jogga på morgnarna, vilket inte var så vanligt på den tiden. Ladde körde förbi i sin stora bil och sa:

– Du är egentligen osolidarisk, du kommer att kosta mycket i pension!

Ja, och på den vägen är det! Till morgonrutinen hör också, förutom att läsa dagstidningarna, att gå in på SLU:s webbsida och läsa om vad som händer.

– Jag är så stolt över SLU och hur det förändras hela tiden på ett positivt och dynamiskt sätt. Det har liksom blivit inne igen, det vi håller på med på SLU!

Mårten läste till agronom med ekonomisk inriktning i Uppsala under 1958-1962, flyttade till Alnarp och tjänstgjorde som tf lektor i trädgårdsekonomi, och bodde i den s.k enfamiljsvillan vid Magnoliaskogen under ett år. Sedan flyttade han med fru och två barn till ett hus i Lomma med ett tredje barn på väg. 1977 erhöll han en personlig professur i trädgårdsodlingens företagsekonomi vid det nybildade SLU. Fem år senare blev han SLU:s andra rektor i ordningen och det varade i hela 12 år, det längsta förordnandet hittills.

Det går inte att berätta om Mårten utan att berätta om hans fantastiska fru Gunborg, som tyvärr gick bort i fjol. Mårten refererar ofta till henne och alla fina upplevelser han delat med henne under de många åren som gifta. Han berättar till exempel om när hon en gång träffade på en etiopisk kvinna ute på promenad i Alnarp. Kvinnan frågade Gunborg om hon möjligen visste om det fanns något rum att hyra någonstans då hon, som lite äldre doktorand, bodde med alla yngre studenter på Södra Elev i Alnarp och inte riktigt trivdes. Gunborg bjöd henne genast in att bo med dem och så småningom kom doktorandens man och två barn också och då hyrde de hela huset när Mårten och Gunborg bodde i Uppsala. Detta ledde sedan till en livslång bekantskap familjerna emellan. Och i deras hus i Lomma har även många andra studenter, doktorander och medarbetare i Alnarp bott och hyrt under deras Uppsalaperiod.

Mårtens meritlista kan göras mycket lång men jag tror ändå att hans största merit är att han är en så varm och omtyckt person som ser och bryr sig om alla människor och gärna byter ett ord på vägen. Det finns nog ingen rektor som kunnat så många namn på medarbetare på hela universitetet som Mårten!

Han har alltid nya idéer och tankar på gång, just nu är han aktiv ett projekt där han, tillsammans med Bertil Gunnarsson (tidigare bl.a. ordförande i Alnarps lantbruksmuseiförening), ska undersöka utvecklingen i de gamla byarna kring Rammsjöstrand på Bjärehalvön, där hans gamla släktgård ligger. En av hans söner bor där nu och han tillbringar en hel del tid på "undantaget” på gården.

På lördag den 10 oktober firar han sin högtidsdag med barn, barnbarn, släkt och vänner från hela landet hemma i Lomma. Och då är det egentligen bara en sak som gäller, berättar Mårten, det råder absolut presentförbud. Det enda undantaget görs för bidrag till Alnarps studentkårs pedagogiska pris (instiftat av Mårten med pengar från när han själv fick ett pedagogiskt pris) med bankgiro 834-8211.

När vi går ut i parken för att ta en bild så börjar regnet mer eller mindre att ösa ner.

– Det gör mig inget, säger Mårten och fäller upp kapuschongen över kepsen, det är bara bra med regn!

Till Vårt SLU

Text och foto: Anette Neldestam Larsson