Sjukdomsforskare som gillar att undervisa (ibland)

Hussein Khalil började som ersättare för den tidigare programstudierektorn, men nu är han ordinarie på sin stol, och inne på en andra ”mandatperiod”.

Programmet Hussein ansvarar för – Conservation and Management of Fish and Wildlife – har funnits ganska länge; nästan 20 år. En så pass lång historik brukar innebära att man vet mycket om sina studenter. Men där tycker Hussein Khalil att programmet behöver bli bättre. Ja, inte bara programmet heller:

- Jag skulle vilja säga att vi vet mycket om våra gamla studenter. Men det jag vet är det jag hör muntligen från andra. Vi skulle verkligen behöva ett fungerande alumn-program. Inte bara här utan på hela SLU. Det skulle vara ett bra försäljningsargument för universitetet, tror jag.

Studenterna kan välja ganska brett efter avslutad examen från Conservation and Management of Fish and Wildlife. Många hamnar på ställen som Länsstyrelsen, inom vattenkraft, på konsultbolag och så vidare. Flera väljer också att stanna kvar och bli doktorander. Denna yrkesbredd är något Hussein Khalil vill betona, och ser som en styrka i programmet.

- Vi skiljer oss lite från skogsprogrammen i det att vårt program handlar om saker som resurshantering, vilt djurliv, jakt, vatten och så vidare. Det finns såklart mycket att studera inom skog också, men vi har verkligen en bred palett av ämnen, säger Hussein.

Från Libanon till Umeå

Hussein Khalil kommer ursprungligen från Libanon och tog sin kandidatexamen vid ett libanesiskt universitet. Därefter flyttade han till Stockholm och tog en master, vilket följdes upp med doktorandstudier vid SLU.

Libanon är ett land många hört tals om, men kanske ofta av tråkiga orsaker. Hur var det att växa upp där?

- Geografiskt och klimatmässigt är det ett litet medelhavsland. Jag växte upp i bergen med utsikt över havet. Det var väldigt varierat och sprudlande. Det fanns mycket olivträd och vingårdar. Fågellivet var väldigt rikt, växterna likaså. Vädret var varmt men man hade också skidbackar för utförsåkning – det känner många inte till. Men tyvärr har ju krig och tråkigheter dominerat nyheterna om Libanon.

Sorkfeber-doktor

Husseins fokus har alltid varit biologi, specifikt sjukdomsekologi. Doktorsavhandlingen handlade om något som de flesta känner till som någonsin tömt en vedbod eller rensat ut en vind:

- Jag skrev min avhandling om sorkfeber. En ganska säsongsbetonad sjukdom som sprids från djur till människa. Jag gick in på aspekter som förändringar i markanvändning, skogsbruks-praktiker, biodiversitet, klimatförändringar och så vidare. Allt sådant påverkar när och varför sorkar flyttar in i hus och byggnader.

”Värdelös i labbet”

Hussein Khalil jobbar i sin forskning med en ganska bred blick. Han är inte detaljernas man utan gillar att se samband och kontexter.

- Jag fokuserar inte så mycket på specifika sjukdomar egentligen. Jag är värdelös i ett labb. Jag är mer inne på sjukdomskontext; var finns djuren, hur lever de, vad trivs de av, vad gör oss mer sannolika att träffa på dem och så vidare.

Drömmen för Hussein, rent forskningsmässigt, är att ta det breda och övergripande ännu längre. Att bli ännu bredare, kan man säga:

- Drömmen, i den mån jag har en dröm, är att ta det här med ”one health” ännu längre. One health är lite av ett modeord, men det handlar om att se tvärvetenskapligt på både djurs och människors hälsa och hur de hänger ihop. Att vara holistisk med samhälleliga och miljömässiga utmaningar och vara en förespråkare för det – det är väl min dröm.

Undervisar gärna – om det senaste

Just forskningen är Husseins absoluta favoritsyssla. Han gillar att vara studierektor och att undervisa också, men när det gäller undervisning ska det helst vara nya grejer – det han pysslar med just nu. Då är det som lättast att vara engagerad.

- Jag gillar verkligen att undervisa om det jag forskar om och jobbar med just nu. Det bästa är att få undervisa på lite mindre moduler och göra gästföreläsningar.

Varför gillar du att undervisa om det som är ”nytt”?

- Bra fråga. Jag tror att det är lättare att vara peppad och investerad i det. Det blir lättare att förmedla peppen till studenterna också. En av de viktigaste frågorna inom forskningen är ju ”varför ska jag bry mig om det här?” Och det är lättare att svara på det om sakerna är färska i ditt huvud. Men med det sagt så har jag aldrig varit särskilt kreativ. Det finns ju fantastiska lärare som kan göra nästan vad som helst spännande. Men det är inte jag.

Text och foto: Henrik Persson

Till Vårt SLU