En vecka på Svea

Med målet att lära oss mer om filamentösa cyanobakteriers anpassningsförmåga till olika salthalter så lämnade vi Uppsala fullastade med utrustning. Det var soligt och varmt och vi styr kosan mot Lysekil via bilfärjan Gullbritt över Gullmarsfjorden. När vi sedan kör ner mot hamnen börjar vi se fiskmåsar och när vi kliver ur bilen slås vi av värme, sol och havsdoft. Nästan 70 meter långa SVEA breder ut sig vid kajen och vi bär ombord all utrustning. Labben är välutrustade och vi får gott om utrymme i fisklabb för våra filtreringar.

Bild från fartygsdäck. Foto: Malin Olofsson.

Expeditionens början

Vi får en väldigt fin start med ett lugnt och stilla hav och solen som fortsätter att skina. På vår resrutt står 31 olika stationer som vi tillsammans med Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska och Institut (SMHI) åker ut för att provta. SMHI provtar alla möjliga miljövariabler för att följa trender i havet såsom för växtplankton, närsalter, klorofyll och djurplankton. De studerar även hur bottenvattnet mår genom att mäta bland annat syrehalter.

Ann-Turi Skjevik, SMHI. Foto: Rickard Stenow.

SMHI sänker ner sitt instrument som kallas CTD med flaskor på för provtagning. I bild är Ann-Turi Skjevik, SMHI. Foto: Malin Olofsson.

Vårt mål med resan är att hitta så kallad algblomning, eller rättare sagt, cyanobakterier som förekommer i höga halter i framförallt Östersjön. När vi åker genom södra delen av Östersjön så ser vi hur algblomningen breder ut sig över vattnet och vi plöjer igenom den likt en isbrytare. Vi kan även se dessa blomningar på satellitbilder som dagligen processas av SMHI.

Algblomning (cyanobakterier) i södra Östersjön. Foto: Rickard Stenow

Provtagningen i full gång

Provtagningen fokuserar på cyanobakterieblomningar och deras anpassningssförmåga till olika salthalter och reser från det salta västkusten och in i Östersjön med sjunkande salthalt desto längre norrut vi kommer. Vi kommer att provta mer än 20 olika stationer dygnet runt och ta prover för genförekomst, genuttryck och metaboliter så vi kan se om vi kan koppla olika sammansättningar och adaptioner till de olika salthalterna.

Åter i Uppsala kommer vi att isolera och odla upp olika arter från olika platser så att vi kan studera dem närmare på labb när de kommer hem. Vi kan då studera hur olika kloner från de olika miljöerna beter sig när vi ändrar deras miljöer eftersom detta kan visa oss deras spridningsförmåga och möjlighet att trivs i nya miljöer.

Vi har till exempel senaste åren sett blomningar av cyanobakterier också på västkusten med deras toxiner i musslor och ostron, därför vill vi förstå hur det kan komma att bli i framtiden om dessa blommningar blir vanligare.

Livet ombord

Boendet ombord är bekvämt med rymliga välanpassade hytter och väldigt god mat. Kocken skämmer bort oss med nybakat både fika och bröd varje dag, fredagspopcorn, lördagsgodis och vällagad husmanskost. Vi bor i var sina hytter med toa och dusch och ombord finns till och med ett gym med skylten “fiskis och skvättis” på dörren. Även om vårt arbete med provtagning sker dygnet runt i skift så mår vi gott och blir väl omhändertagna. På sista kvällen när vi närmar oss bron till Danmark ser vi både tumlare och säl på det lugna vattnet och kvällsljuset går i lila innan solen försvinner ner vid horisonten.

På väg hemåt igen. Foto: Malin Olofsson.

Text: Malin Olofsson

Till Vårt SLU