Studierektor med tre R

Många förknippar SLU med skog och friluftsliv. Kanske lite jakt, en grillbrasa i skogen. Och även om bilden är mer nyanserad än så, ligger det en del i fördomarna.

Emanuel Erlandsson, programstudierektor på mastersprogrammet Industrial Wood Supply Management, konstaterar roat att han svarar perfekt mot fördomsbilden.

- Ja du, vi kan nog ticka i alla boxarna på listan. Jag kommer från ett litet familjejordbruk i södra Sverige, med tonvikt på skogsbruk. Så jag var en typisk SLU-student på många sätt, säger Emanuel.

Kunde blivit ”murvel”

Intressena är dock bredare än jord- och skogsbruk. Emanuel har alltid lutat mot det humanistiska; han kallar sig en påtvingad naturvetare. Hade det inte varit för värnplikten hade han kunnat hamna på en nyhetsredaktion i stället för i skogsbranschen.

- Jag har ju skogsbakgrunden, men i tonåren blev jag less. Jag tänkte bli journalist eller nåt; att jobba med ord är min grej. Men när jag fick göra lumpen fick jag tid för reflektion och började sakna skogen. Jag förstod att det var min förbannelse och min belöning att jobba med det här.

Emanuel gick sedermera jägmästarprogrammet på SLU och arbetade ett par år i skogsnäringen. Sedan blev han doktorand på SLU. Under doktorandtiden blev han adjunkt och började undervisa parallellt med forskararbetet, något som passade perfekt. När programmet Industrial Wood Supply Management drog i gång för ett par år sedan, tillträdde Emanuel som dess programstudierektor.

- Jag gillade verkligen att undervisa. Jag försökte skaka mer ur den ketchupflaskan hela tiden. När den ordinarie lektorn slutade fick jag ta över helt, så då blev det hela flaskan på en gång, så att säga.

Undervisning är inte bara roligt, menar Emanuel. Där somliga akademiker prioriterar forskning och ser en stor frihet i det arbetet, ser han samma frihet i undervisning.

- Det är väldigt fritt, tvärtemot vad somliga tror. Man har sin budget och sitt ämne, men man är fri att skapa inom de ramarna. Forskning kan faktiskt vara mer låst många gånger, säger Emanuel.

De tre R:en

Att undervisa innebär mycket jobb. Särskilt i början, när allting är nytt. Emanuel Erlandsson ser en trappa där år tre ofta är ”peaken” för en lärare:

- Det är extremt mycket jobb i början. Då är allting nytt. Andra året börjar du förstå och det tredje året kan du börja göra om lite. Fjärde, femte året är det nästan lätt, för då kan du allt. Men sedan måste du börja förnya dig lite. Så att det inte blir slappt och bekvämt.

En bra universitetspedagog kan det där med förnyelse. Emanuel Erlandsson listar också tre saker – tre R – som han ser som nycklarna till bra pedagogik. Det handlar om

1. relevant,
2. rimligt och
3. roligt.

- Om jag ska ta in en ny lärare vill jag ha en som kan ämnet. Men det finns något viktigare och det är engagemang. För det syns – studenterna märker det direkt. Men det räcker inte att vara engagerad; man måste också kunna engagera andra. Ska man göra det, gäller det att undervisningen är relevant, rimlig och rolig.

Hårda krav – svåra utmaningar

Industrial Wood Supply and Management (IWSM) är ett ungt program, vars första kull tar examen våren 2026. Framtiden ser för dem som de flesta SLU-studenter ljus ut, med hög anställbarhet.

Eftersom IWSM är en mycket riktad utbildning, framtagen i samarbete med näringslivet, har den dock hårda förkunskapskrav. Det är en fördel i det att man kan börja utbildningen på en hög nivå. Men det är en nackdel när det gäller att locka studenter:

- Vi har höga krav på studenterna. Vi kräver att de har skoglig bakgrund, meriter inom ämnesområdet och så vidare. Men vi måste få studenter också. Där behöver vi en balansgång som fungerar. Det är en utmaning. Särskilt idag, när färre söker sig till naturvetenskapliga program, säger Emanuel.

För att bredda intaget ges programmet inte bara på plats i Umeå utan även på distans. Det är ett relativt populärt alternativ, med runt 30 procent distansstudenter det senaste intagningsåret.

När det gäller att fortsätta locka studenter inte bara till IWSM utan hela SLU, har Emanuel Erlandsson ingen lösning. Men han tror på att söka sig mot nya grupper.

- Det jag märkt är att studenterna ser ganska lika ut oavsett vad vi gör. Frågan är då hur vi når ut till alla de andra grupperna. Storstadsfolket, de med utländsk bakgrund, kanske fler kvinnor. Kan vi berätta om SLU utifrån nya perspektiv? Det här med brasor i skogen lockar inte alla, men det går att läsa på SLU och aldrig sätta sin fot i skogen när man sedan börjar arbeta. Det finns mycket att berätta och många vi inte når. Det är vår utmaning.

Text och foto: Henrik Persson

Till Vårt SLU