Ordningsam tyska som brinner för undervisning

Att inte stanna kvar i akademin efter att man doktorerat kan vara en nackdel. Inte minst eftersom man inte publicerar något och därmed riskerar att ”halka efter” i karriären. Den oron hade Julia Aldberg också när hon blev klar med sin avhandling 2014. Men i efterhand är hon glad att karriären tog den väg den tog.

- Det är klart jag var besviken i början, att jag inte kunde stanna kvar inom akademin. Men det är tufft ibland. Och det var roligt att jobba med något jag hade forskat om. Jag tror att det gör mig bättre som forskare och lärare att ha haft inblick in näringslivet, säger Julia.

Julia Aldberg föddes i München i södra Tyskland och kom till Sverige för studier 2008. Där doktorerade hon 2014. Som färdigdisputerad kunde hon inte stanna kvar i akademin utan fortsatte till det privata näringslivet. Men resandet var hon less på:

- Jag hade pluggat grundutbildningen i London och även varit en sväng i Australien och Danmark. Så jag kände inte att jag ville flytta igen för en postdoc. Så jag stannade och jobbade utanför akademin i nästan tio år, med fokus på marknadsföring inom dagligvaruhandeln.

Undervisningen det bästa

Forskning ger ofta stor frihet till den enskilde. Men den kan också vara ganska isolerande. Julia Aldberg är därför glad att hon idag kan kombinera forskningen med undervisning och studentkontakt.

- Forskning är inte det enda roliga med akademin. Det är också kul att undervisa och vara nära studenterna. Jag tycker det är jätteroligt att handleda och se deras utveckling. Tyvärr är inte undervisning lika uppskattad som forskning inom akademin, säger Julia.

Julia Aldberg är idag, utöver sin forskning, programstudierektor för Skogsekonomiprogrammet. På det jobbet är hon ganska färsk, men hon trivs väldigt bra. Hennes bakgrund kommer väl till pass, menar hon.

- Det är jätteroligt och jag får verkligen leva ut min tyska dröm om ordning och planering. Jag håller med Torgny Lind i det han säger om den ”röda tråden” och hur viktigt det är med progression. Men det är också mycket arbete med att faktiskt implementera i praktiken, och att bygga bra lärarlag. En stor del av mitt jobb är att lära känna folk och få röda tråden att ta fäste i kulturen här på programmet.

Vill uppvärdera undervisning

Som programstudierektor vill Julia gärna göra mer och bättre. Mer resurser vore inte dumt men hon återkommer också till undervisningens uppvärdering.

- Jag kan ha idéer och förslag som programstudierektor. Och det har jag. Men i slutändan är det alltid en resursfråga. Så hade jag fått önska något fritt, hade jag önskat mer resurser till utbildning. Och där är undervisningens status återigen viktig. Vi måste uppskatta undervisningen mer inom akademin. För den påverkar programmen och kvaliteten på den undervisning vi ger, säger Julia.

- Sedan hade jag såklart gärna också haft fler studenter och högre söktryck. Vi fyller vårt program men vi har ju inte hundratals studenter i kö liksom. Där handlar det nog om framtidstron hos blivande studenter. Men också om hur vi kan locka dem till våra skogsprogram.

Egen fisk-forskning

Julia Aldberg driver även egen forskning vid sidan av sitt arbete som studierektor och lärare. Centrala teman i hennes forskning är innovation, resiliens och omställning. I ett fyraårigt projekt som finansieras av Kamprad-familjen, tittar Julia Aldberg med flera forskare hur vi skulle kunna odla exempelvis röding och regnbåge i svenska kraftverksdammar. Projektet handlar om att förstå förutsättningarna för att odla svensk fisk på ett hållbart sätt.

- Det är svårt att skala upp fiskodling idag. Samtidigt säger politiker och myndigheter att fisk är bra, särskilt i kristider. En odling vi tittat på ligger vid inlandsbanan och där finns det bra transportvägar till resten av landet. Det skulle kunna vara en intressant möjlighet för Norrland, säger Julia.

Fiskodling har en del utmaningar. Miljöpåverkan är en, att fodret ofta är importerat är en annan. Men hur odlare och konsumenter ser på svenskodlad fisk är också en viktig aspekt:

- Tittar man på marknadssidan är det ganska svårt för fiskodlare att komma in på Ica, Axfood och de här stora kedjorna, eller i offentliga upphandlingar. Svenskarna är inte vana att köpa röding och regnbåge utan väljer ofta lax och torsk. Hur skulle vi kunna förändra de här attityderna och skapa förutsättningar för en högre efterfrågan för svenskodlad fisk? Det är en fråga vi tittar på, säger Julia.

Text: Henrik Persson

Foto: Jenny Svennås-Gillner

Till Vårt SLU