Vildsvin i stallet – djuret i fokus för en mer hållbar produktion

Senast ändrad: 01 november 2022

Rebecka Westin.

Människan och dess husdjur har en lång gemensam historia. Redan för 9 000 år sedan började grisarna att domesticeras, följt av kor, får och getter. Länge hölls husdjuren under extensiva förhållanden men idag har industrialiseringen och kraven på att producera billig mat utvecklat inhysningssystem som ofta ligger väldigt långt ifrån djurens ursprungliga miljö. Trots detta har djuren själva i mångt och mycket inte förändrats. Genom ett effektivt avelsarbete har produktiviteten ökat men fortfarande finns olika medfödda beteenden kvar som de behöver kunna utföra för att må riktigt bra. Grisarna vill böka och undersöka omgivningen trots att de får maten serverad. Suggan bygger bo inför grisningen trots att hon inne i stallet inte behöver skydda sina smågrisar från väder, vind och rovdjur. Djuren kan hantera en undermålig miljö till en viss gräns men tillslut rinner bägaren över och stressen blir för stor. Svansbitning hos gris är ett välkänt exempel på en negativ konsekvens som kan förorsakas av brister i miljön.

I min föreläsning kommer jag berätta om hur jag i min forskning vill sätta djuren i fokus för att anpassa inhysningen och skötseln mer efter deras villkor. Jag är övertygad om att vi kan utveckla djurhållningssystem som gör det möjligt för våra lantbruksdjur att uttrycka mer av sina naturliga beteenden. Genom att göra detta kommer vi att förbättra både djurens välbefinnande och besättningens hälsoläge. Detta kommer i sin tur att ha positiva effekter på djurens produktivitet och livslängd och därmed också vara lönsamt för lantbrukaren. Kan vi identifiera win-win situationer mellan inhysning, välfärd, hälsa och produktion och kommunicera detta så att vi får både djurägare och djurskötare med på tåget finns de bästa förutsättningarna för att förändra!

Just nu är ett helt nytt inhysningssystem för slaktgrisar under utveckling i Sverige. I systemet går upp till 400 slaktgrisar tillsammans i en stor grupp. Grupphållningen gör att djuren har större rörelsefrihet vilket är positivt ur välfärdssynpunkt. Automatisk regelbunden vägning ger möjlighet till arbetseffektivisering och detaljerad uppföljning av produktionsresultat till stor nytta för lantbrukaren. Samtidigt finns det risker med att hålla så många djur tillsammans. Uppstår svansbitning kan väldigt många individer bli drabbade. I ett pågående forskningsprojekt håller vi därför på att kartlägga hur dessa system är utformade och hur de fungerar i befintliga anläggningar. Genom att dokumentera framgångsfaktorer och fallgropar hoppas jag kunna bidra till att utformningen av dessa system blir ännu bättre i framtiden.

I mitt föredrag kommer du också få en liten inblick i min personliga resa som forskare och min fascination av att verkligen observera det jag ser runt omkring mig. Förbered dig på att jag kommer ställa frågan – Vad ser du?  


Kontaktinformation