Avelsvärdets värde för avel – genetikens roll för en framgångsrik ridsport

Ridsporten är populär i Sverige och de internationella framgångarna på de stora mästerskapen har nog inte undgått någon. De flesta uppfödare drömmer om att föda upp framtidens mästerskapshäst och då är det många detaljer som ska falla på plats. En bra början är att utgå från de genetiskt bäst lämpade hästarna i avelsarbetet, men hur vet man vilka de är?

Eftersom hästar presterar på högsta nivå ganska sent i livet behövs andra, tidigare mått för ett effektivt avelsurval. I Sverige finns därför en lång tradition av att bedöma unga svenska varmblodiga hästar (SWB). Dessa prestationsegenskaper har visat sig ha starka samband med senare framgång på tävlingsbanan och eftersom de unga hästarna ännu inte är så påverkade av sin omgivning så består den variation som finns mellan hästarnas resultat till 30-50% av genetisk variation. Detta gör att resultaten från dessa bedömningar kan användas för att förbättra prestationsegenskaperna i SWB-populationen. Varje år skattas avelsvärden, baserade på resultat från både tävling och unghästbedömningar, som uppfödarna kan använda när de matchar sitt sto med en hingst.

Det senaste decenniet har unghästbedömningarna kompletterats med en beskrivning av hästarna utifrån biologiska ytterligheter, exempelvis kort till lång halslängd eller snabbt till långsamt avsprång i hoppning. Beskrivningarna säger inget om hur bra eller dålig hästen är, utan enbart om hästen avviker från normalpopulationen i någon riktning. Sedan år 2017 skattas beskrivande avelsvärden för över 50 olika egenskaper som uppfödaren kan utnyttja för att förstärka eller kompensera för egenskaper hos sitt sto.

Konkurrensen inom ridsporten har ökat vilket har lett till en specialisering av aveln mot hopp- eller dressyrhästar. I början av 1980-talet var majoriteten av alla SWB-hästar allroundhästar medan det i dag nästan är uteslutande hopp- eller dressyrhästar. De två grupperna skiljer sig åt vad gäller de flesta egenskaper som bedöms vid unghästbedömning. Specialiseringen har väckt en diskussion om behovet av separata unghästbedömningar för dressyr respektive hoppning. Om man skulle införa disciplinspecifika bedömningar skulle avelsvärdena inom respektive disciplin fortfarande vara pålitliga, men det skulle göra det svårare att avla hästar med talang för båda disciplinerna.

Hopp- och dressyrhästarna skiljer sig också åt för majoriteten av de beskrivande egenskaperna. Olika beskrivande egenskaper har visat sig ha betydelse för framtida tävlingsprestation i hoppning eller dressyr. Ibland är det fördelaktigt med ett mer extremt uttryck medan det för andra egenskaper finns ett optimum där fortsatt avel mot ett mer extremt uttryck inte skulle vara gynnsamt för tävlingsprestation. Ett exempel är att hopphästen ska vara försiktig i hoppningen men den får inte vara överförsiktig om den ska lyckas på hoppbanan.

Att hästarna selekterats för olika discipliner är också synligt i hästarnas genuppsättning som skiljer sig åt mellan hopp- och dressyrhästar. Förutom selektion för olika egenskaper som gynnar prestation på olika sätt har det visats att en dödlig defekt har bevarats i flera olika varmblodspopulationer. I enkel uppsättning verkar mutationen ha en positiv effekt på dressyrrelaterade egenskaper, vilket kan förklara att det skett en indirekt selektion för mutationen. Simuleringar av olika avelsstrategier, med en striktare selektion mot bärare, har dock visat att det går att minska bärarfrekvensen utan att göra avkall på avelsframsteget.

Idag är sporthästaveln internationell och det sker ett utbyte av avelsmaterial, framför allt i form av transporterad sperma, men det sker också en import av hästar för sport. Det ställer nya krav på avelsvärderingen. Eftersom de sporthästar som importeras sannolikt inte är ett representativt urval av en hingsts avkommor leder det till att hingsten får ett orättvist högt avelsvärde i Sverige. För att kunna jämföra avelsvärden mellan olika populationer finns det behov av en internationell avelsvärdering, vilket saknas idag. En sådan skulle kunna ge fler hingstar säkrare och tidigare avelsvärden vilket i sin tur ger bättre beslutsunderlag för uppfödarna.

Utöver talang för prestation behöver en häst vara hållbar och ha ett ändamålsenligt temperament för att nå framgång. Det som är optimalt för prestation behöver inte vara optimalt ur hållbarhetssynpunkt. Olika ryttare har också behov av olika typer av temperament hos hästarna. Idag saknas dessvärre ett effektivt avelsarbete för dessa egenskaper. Mer forskning behövs för att ta fram avelsvärden även för dessa egenskaper för att säkra hästens välfärd i framtiden.