– förståelse av komplexa system genom samverkan mellan forskning, miljöanalys och samhälle
Katarina Kyllmar, Institutionen för mark och miljö
Jordbruk innebär att omgivande miljö påverkas på olika sätt. Ett varierat landskap med många övergångszoner skapar utrymme för biodiversitet både på land och i vatten. Samtidigt innebär brukandet av marken att mer näring läcker till vattendrag och grundvatten jämfört med om marken hade varit ständigt bevuxen.
Utmaningarna inom jordbruket är idag många: produktionen behöver anpassas för att förse en växande befolkning med livsmedel av god kvalitet; mer extrema väderförhållanden med torka och översvämningar ställer krav på större buffrande kapacitet av vatten i landskapet; nitratpåverkan på grundvatten och övergödning i vattendrag, sjöar och hav ökar behovet av åtgärder som minskar läckaget av näringsämnen.
Små avrinningsområden i storlek 10 km2 och som domineras av jordbruksmark är en skala som kompletterar mer småskaliga försök av odlingssystem på fält och laboratorium. I avrinningsområdet kan den samlade inverkan av naturgivna förhållanden som jordarter och klimat studeras i relation till brukandet i form av markanvändning, odlingssystem och markavvattning. Inom den nationella miljöövervakningen undersöks sedan mer än 25 år denna typ av små avrinningsområden inom programmet ’Typområden på jordbruksmark’.
Programmet som finansieras av Naturvårdsverket och utförs av SLU består av åtta intensivt undersökta typområden där information om vattenkvalitet i vattendrag och grundvatten, vattenflöde och odlingen på varje fält samlas in årligen. Dessa typområden fungerar som indikatorer på hur svenskt jordbruk och påverkan på vatten ser ut i olika delar av landet och hur det förändras över tid. De omfattande databaserna används också som underlag för mer detaljerade studier av processer och orsaker till näringsläckage i skalan från mark till vattendrag.
För att öka takten i genomförande av åtgärder inom jordbruket inte bara mot näringsläckage men också för att utjämna vattenflöden, säkerställa vattenbehov och för att öka de biologiska värdena har intresset och behovet för att arbeta inom små avrinningsområden ökat stort. Denna typ av vattenförvaltning där lantbrukare, kommun, vattenrådgivare och andra intressenter samverkar för att hitta lokala lösningar möter krav från EU:s vattendirektiv att arbeta med ständigt förbättringsarbete.
För att detta arbete ska vara effektivt behövs bra stödsystem. Det är kunskap om olika åtgärders effektivitet under olika förutsättningar men också metoder för att identifiera riskområden och val av lämpliga motåtgärder. Det behövs också metoder för uppföljning av genomförda åtgärder och deras effekt på miljön vilket kan vara både mätningar, modellering och att dela praktiska erfarenheter. Genom att arbeta i nära samarbete med intressenterna i utvecklingen och tillämpningen av dessa verktyg skapas förutsättningar för ett gemensamt lärande i hur vi kan förbättra miljön.